Den råa potatisslidan. 

Ja vad ska man säga om den? Har suttit och tänkt och ja.. vad fan ska man egentligen säga om den råa potatisslidan? Annat än att det kanske är helt sant, den är nog en del av livet. Den där råa potatisslidan man så ofta råkar ut för. Den bara är där. Rå. Helt jävla rå.

Om morgonen, när man ligger i sin säng och känner den bittra smaken i munnen. Om dagen, när tröttheten tränger sig på som en jävligt ovälkommen gäst, om kvällen när man önskar att man visste varför man sitter fast.

Livet visar den råa potatisslidan ibland, ibland allt för ofta.

Men så finns det morgnar. När man vaknar och det smakar ljuvliga blomsterängar i munnen. När dagen erbjuder finstämda melodier. Och när kvällen tar dig till hoppet och drömmarnas oändliga valmöjligheter.

Dom dagarna är det jävligt värt att leva för ska jag ta och säga er.