Konsten är ju ändå det viktigaste här i livet. Om så alla människor i världen skulle försvinna eller dö, så är det ingen fara. För man har ju ändå konsten. Om man är lagd åt det hållet alltså. Man behöver inga vänner, släkt eller familj.. Ingen värme och kärlek, det behövs inte när man har konsten. Absolut inte, snarare tvärtom. Är man ensam och inte behöver bry sej om något annat än sej själv, har man otroligt mycket mer tid till att göra konst. Visst är det så.

Och dessutom måste man ju nästan vara iallafall lite deprimerad för att kunna göra riktigt bra konst. Det är ju bara att kolla på vilken framgångsrik konstnär som helst, inte verkar dom leva särskilt lyckliga liv. Nä, det är nog så det måste bli. Jag måste göra mej av med alla nära och kära och gräva ner mej i djup depression om jag ska komma någonstans. För konsten är ju ändå det viktigaste.

Hej fittan. Imorgon är det jul och jag har precis lyssnat på absolute christmas och klätt granen i ett desperat försök till att få någon som helst julkänsla. Det lyckades inte så bra.
Jag vet inte om det är juletiderna eller något annat som gör att jag plötsligt har väldigt lätt att bli provocerad. Av både små och stora saker. T.ex julklappshets, att jag stack mig på granen hela tiden när jag klädde den och att det gjorde jätteont, att en kille la ut sin ex-tjej på en annonssida och skrev att hon ville ha en aggressiv man vilket slutade med att hon blev brutalt våldtagen och att 160 personer hade svarat på annonsen (såg på oprah och grät en skvätt), band aid låten där de sjunger att "it won't be snow in Africa this christmas, the greatest gift they'll get this year is life, do they know it's christmas time at all" asså snö är inte det bästa som kan hända, alla är inte döende i Africa och Islam är dessutom den största religionen i Africa..? Vem har skrivit den låten? Är det Bono som härjar nu igen med sin postkoloniala syn på världen? Eller har jag helt missuppfattat låten? Den kanske menar jätteväl?

Sen blir jag provocerad av top model också och att jag inte får csn denna månaden. Och att mitt internet inte låter mig kolla vilka filmer som går på bio idag. Det är mycket man kan vara ledsen över i juletider, men jag är ju iallafall inte ett svältande barn i Afrika som varken får snö eller julklappar och det kan jag ju vara tacksam över om jag ska lyssna till band aids budskap.

En fröjdefull jul önskar jag er

häromdagen var The Game inne på min pappas affär och köpte "x-mas gifts", sen twittrade han om att alla borde köpa sina klappar där. DEN NI! Hur coolt är inte det liksom?? Next thing you know kommer både 50 cent och snoop doggy dog bli buddies med min pappa.

snart är det jul. Jag känner ingen julefrid om ni undrar. Men jag känner ett ölsug ikväll och ska därför dricka en del öl nu hade jag tänkt. Detta också för att fira att jag har lämnat in vår jävla projektrapport som försvårat min tillvaro dom senaste två veckorna. Orden jag sett framför mig konstamt dessa veckor är analys, perspektiv, belysa, aspekt och diverse andra ord som jag numera vill spy på.

ha en go jul era små fittor.

Wanna come test me, pussy boy don't try

Ska köpa vin och gräva ner mej. Livet är inte alls härligt, jag bara ljuger och luras.
För det mesta är livet mittemellan. Ibland fisk eller fågel, men mest mittemellan.

Men en sak är säker. Jag ska aldrig låta någon eller något knäcka mej. Aldrig i livet.

Och så har jag blött näsblod för första gången någonsin.

Jag får väl dra mitt strå till stacken, eller bloggen. Jag är trött. Trött trött trött, slut i kroppen och knoppen. Ändå ska jag upp i ottan imorgon och gå i ett jävla luciatåg och sjunga altstämma i Gläns över sjö och strand som jag inte ens kan texten till. Ska även redovisa sångprojekt. Jag ska sjunga själv för folk. Asså det är inte så kul. Jag tycker om att sjunga, men inte själv inför folk. Jag sjunger liksom inte jättebra. Men jag sjunger inte heller så dåligt så att folk kan tycka lite synd om mig och säga "VILKEN KÄMPE OCH VAD MODIG HON ÄÄÄÄR"
Nä. Bara sådär intetsägande okej. Men det är lungt.
Ska sjunga en Wiehe låt och sjunga skit om reinfeldt och åkesson ÅÅH så typiskt mig att vara sur politikfitta.
DET BLEV FAKTISKT BARA SÅ.

skulle sjungit tommy körberg istället

Älskar livet ändå och snart är det lov och då ska jag äta och sakna fridhem och frodas lite i malmö och sova framförallt och frodas framförallt.

Jag har ofta övervägt att bli ensamvarg och asexuell. Flytta ut på landet och bara umgås med mej själv. Det hade varit så jävla skönt, och samtidigt inte..

Jag kan bli så fruktansvärt trött på mänskliga relationer och på samma gång är det egentligen det enda jag kan komma på som är viktigt i livet. För mej är det människorna runtom mej jag lever för, den enda vettiga meningen med livet. Jag hade inte varit någonting om jag var helt ensam.
Jag vill bara må bra och att det ska va enkelt. Men det är oftast aldrig enkelt. På något sätt blir det alltid komplicerat, och på något sätt blir jag alltid ledsen och besviken, förr eller senare. Och det enda sättet jag har lärt mej hittils att slippa bli sårad på, är att inte komma för nära, inte tycka om människor för mycket. Håller man alltid lite avstånd från folk så blir man inte lika sårad. Men hur kul är det, hur bra relationer blir det då, då kan man nästan lika gärna vara ensam..

Jag har försökt skriva inlägg i den här bloggen ett antal gånger på senaste tiden. Men varje gång har det slutat med att jag raderar alltihop och så blir det ingenting. Jag vet inte riktigt varför men det känns lite som att jag inte har något vettigt att skriva om eller att det mest blir en massa bladder som ingen skulle vilja läsa. Men det får fanemej bli ändring på det om vi vill ha kvar bloggen. Hör ni det fittorna, nu skärper vi oss!


Det får bli en lägesuppdatering..
Sitter och känner mej lite ensam såhär i julefriden. Det kan man göra, även fast man egentligen har massa folk runt sej, det kanske tillåmed är lättare att känna sej ensam då. Annars måste jag nog säga att jag mår rättså bra. Jag lever ju, och livet är förjävla härligt, är det inte? Jo, det är det. Även om jag ibland inte förstår meningen med alltihop. Kanske borde bli religiös, lagom till jul.
Kroppen kunde däremot mått bättre, ihopkrampade muskler och ömma leder. Känner mej lite som en tant, vilket kanske passar ganska bra ihop med all stickning och virkning jag pysslar med förtillfället. Ska skaffa bettskena.
Fittan får sitt, kan man väl säga, där kan jag inte klaga. Men egentligen känner jag ett stort behov av att få klaga, bitterheten måste ut! men inte idag..

Den råa potatisslidan. 

Ja vad ska man säga om den? Har suttit och tänkt och ja.. vad fan ska man egentligen säga om den råa potatisslidan? Annat än att det kanske är helt sant, den är nog en del av livet. Den där råa potatisslidan man så ofta råkar ut för. Den bara är där. Rå. Helt jävla rå.

Om morgonen, när man ligger i sin säng och känner den bittra smaken i munnen. Om dagen, när tröttheten tränger sig på som en jävligt ovälkommen gäst, om kvällen när man önskar att man visste varför man sitter fast.

Livet visar den råa potatisslidan ibland, ibland allt för ofta.

Men så finns det morgnar. När man vaknar och det smakar ljuvliga blomsterängar i munnen. När dagen erbjuder finstämda melodier. Och när kvällen tar dig till hoppet och drömmarnas oändliga valmöjligheter.

Dom dagarna är det jävligt värt att leva för ska jag ta och säga er.

saker jag är glad över:
Att jag tycker om mig själv och kan inse att jag är ganska bra. Det är jävligt bra att kunna dra fram de känslorna och tankarna ibland när det behövs.
Det uppskattar jag, och mycket annat förstås men det tar vi en annan gång. To be continued som man säger i Amerika

alltså VAD hände igår!??

Och varför är jag fortfarande full?

Har bara life oh life, oooh liIiiIiiaAajf..... oh life på hjärnan.

Fittan också. livet är knepigt..
och idag har jag haft min första riktiga krokilektion.

ibland vill jag bara skrika LOL.

Bara ett LOL.

LOLOLOL.

Jag mår bra. Sen dåligt. Sen bra. Sen dåligt. Känner mig ensam. Sen gör jag det inte, sen är jag ensammast i världen och sen är jag ju absolut inte det. Pendlar mellan känslor helt idiotiskt mycket just nu och vet inte om det är mens eller annat eller bara helt enkelt riktiga känslor. Men jag antar att det är något som är bra, har man känslor så lever man. Eller? Jo fan vad jag lever. Hör du det? FAN VAD JAG LEVER

tänk vad man sitter och jämför sig, va! Det är helt sinnessjukt, om inte sinnesoroligt.
Bort med internet och sånt bajs, önskar jag vågade ta bort min facebook. En gång för alla.
Så mycket sinnesro och självkänsla man hade vunnit. Erövrat!

Tänk vad skönt om ingen hade telefoner där man hela tiden, när som helst kunde komma ut på internet, facebook, twitter och allt vad det nu heter, synas, ha kontakt med omvärlden hela tiden. HEJ JAG FINNS!! Hela tiden måste man vara tillgänglig, så jävla tillgänglig och bekräftad. Blä jag ryser vid tanken.
Jamen tänk vad skönt om vi kunde börja ringa istället för att chatta, träffa varandra lite mer, slänga våra i-phones och sluta vara så jävla uppmärksamhetskåta. Som på den gamla goda tiden. Då ringde man bara från hemtelefonen. Är det nån som minns det? Då var det ingen som fick panik för att dom hade glömt mobilen hemma. "ÅH NEJ! Mitt liv går under!! Tänk vad många samtal, sms, wordfued piip och twitteruppdateringar jag missaaaarr neeeeej!". Då var det ingen som gav sina barn en i-phone i duktighetspresent. Eller några dataspel heller för den delen. Då fick man pussel och böcker, och gick ut och lekte på gården.

Men man är ju inte mer än blott en vekling, en död fisk som flyter med strömmen, en själ som får se på
när i-phonegenerationen föds upp, massproduceras. Snart kommer i-phone 5! Snabbt, snabbt ska det gå!
Hjälp jag blir rädd. 

 IN OCH LÄS!
 
http://www.hannafriden.com/politik-samhalle/feminism-politik-samhalle/vad-ar-egentligen-genuspedagogik-och-varfor-ar-sa-manga-emot-det/

Halo på radion.
Kaffe och blåbärsdricka på bordet.
Morgonen måste vara den absolut bästa stunden på dagen.

Bara så ni vet.

Jag är en bitter kulturtant i en förpubertal pojkes kropp.

Goddag.
Idag fyller Zlatan trettio år. Tänka sig vad stor den lille ponken har blivit.
Vill utbringa en skål för denna fantastiska man och passa på att säga grattis!
Det är inte varje dag en Zlatan fyller år.
Eheheheheh herregud skoja. Eller? Eller?? ELLER!!???

är sexuellt frustrerad så det slår härliga till!



Härliga till! Härligt! HÄÄÄRLIGT

Allting har sitt slut. Ja så är det, allting har sitt slut. Allting tar slut. Till och med sånt som inte riktigt har börjat.
Men det är ju därför livet är så jävla roligt och lärorikt. Eller? För att vi ska lära oss att ta vara på saker och ting och inte ta en endaste liten del av det för givet. För allting tar ju slut förr eller senare och så står man där och ångrar att man inte tog vara på det som varit.

Det är underligt det där. Hur man ofta vill att tiden ska gå snabbare. Man stannar inte upp och tänker på att ta vara på ögonblicket. Man tar folk runt omkring sig för givet, och framförallt tar man livet för givet. Och man tänker inte på att allting är så tillfälligt. Det är läskigt. Och det är läskigt när dom bra sakerna tar slut. Man är aldrig riktigt beredd. Men jag tror att det är just då man inser att ingenting varar för alltid, och det är smällar man får ta. Acceptera. Säga tack och hej. Det var den tiden.
Dä ä lite jobbigt.

Jag tänkte jag skulle bli som Doppler. Flytta ut i skogen, leva på lättmjölk, bli kompis med en älg, spela djurmemory och snida på min totempåle.

Man är inte det man gör. Man är den man är.

Att alltid vara nåbar, är att aldrig vara riktigt nåbar.


Lite visdomsord så här på kvällskvisten från mig, Nina Dahn. Vill ni ha mer kunskap så kan ni säga till. Jag besitter mycket kunskap och vishet och kan det mesta. Sen är jag snygg också. Så man skulle ju kunna säga att jag är en riktig höjdare, ja det skulle man tycker jag.
Så bra då har ni alla insett det.

ps. jag är ganska rolig också ds.

Jahap. Här sitter jag i mitt 10kvadratmetershem och tänker på bröstvårtor. Eller bröst i allmänhet, men bröstvårtor i synnerhet..

Det är klurigt med bröstvårtor. Som tjej får man ha på sej jävligt urringade kläder och gärna pyttepytte-bikinisar också, bara man inte visar bröstvårtorna. För råkar man visa bröstvårtan har man plötsligt visat hela bröstet, och det går ju inte för sej. Alltså tänker jag automatiskt att det är bröstvårtan som är det syndiga, hemlighetsfulla, det heliga som man inte visar upp hur som helst.

Men sen måste jag tänka efter en aning för mej själv.. Vänta nu här! Stopp och belägg, då borde ju inte män få springa runt och vädra tuttarna i det fria heller. Om det är så att bröstvårtan är bröstet..

Men så är det ju inte, nu får jag sluta larva mej. Det är såklart fruktansvärt stor skillnad på bröst och bröst. Dom kvinnliga brösten ska skylas, och så är det med den saken. punkt slut.

Jaa, vad ska man säga. Behöver jag säga nått alls egentligen?
Bra film, bra låt, helt enkelt.

Här i Svalöv finns det ett livs som kallas "snusket". Namnet har uppkommit för att det är lite skabbigt och de har ofta varor som gått ut. Mina förväntningar på snusket var höga, jag tänkte mig något äckligt och vidrigt. Eller ja, snuskigt helt enkelt. Men när jag för första gången gick in på snusket kom en hemtrevlig våg över mig. Snusket är ju som vilket möllan-livs som helst i malmö!!!!! Jag kände mig så hemma och funderar på att bosätta mig där. Så kan jag va i malmö och Svalöv samtidigt. Ska nog göra det. Gör det nu. Har packat och allt och ser fram emot mitt nya liv i frihet kring horisonten. Eller dylikt.

Det känns kul att den här bloggen lever lite i alla fall. Fastän vi inte är tre fittor under ett och samma fittak längre så är det gött att vi fortfarande har fitterier levande inom oss. Vill passa på att säga hej till er därborta i Svalöv. HEJ!!

Här i Malmö är saker och ting som saker och ting ska vara. Lite roliga, lite trista, men mest roliga. Lever och frodas gör jag. Mer eller mindre. Ibland undrar jag hur jag hinner med livet. Men det känns bra att jag gör det, annars hade jag nog blivit besviken på mig själv.
Idag har jag blandannat skrivit en reflektion, och nu sitter jag här och undrar vad det är jag egentligen har skrivit. Märklig känsla det där. Att inte riktigt veta. Lite jobbig, påfrestande liksom. Fast så kan jag nog känna med det mesta här i livet, inte bara när jag skriver en reflektion. Vad är det jag gör egentligen? Hehehehe nä, det är nog lika bra att bara göra och inte tänka så mycket. Tänk vad mycket man tänker. Man bara tänker och tänker och tänker. Och till slut tänker man så mycket att man slutar göra. Ni förstår nog inte vad jag menar, men det är lugnt för jag tror jag fattar.

Något ni borde tänka på att göra är att läsa en eller annan Katitzi-bok. Till exempel den här, den har jag precis läst och den, ska jag ta och säga er, är en hejdundrande bok.

 
Sen kan ni även ta och njuta av den här hejdundrande videon...
http://youtu.be/FIQ2Rxh1k9Y

Idag har det gått exakt en månad sen jag började skolan. Gudars skymning vad tiden flyger iväg. Att tiden går långsamt på landet vet jag inte vem som har hittat på.. För på det här landet går det iallafall rysligt snabbt, veckorna flyger iväg. Har ju inte ens målat klart min första tavla än. Och hösten bara kom, liksom bara sådär.

Fast å andra sidan har jag upptäckt att man kan bli vansinnigt rastlös i svalöv. Ibland kommer jag inte ens ihåg varför jag så gärna ville hit. Ville jag egentligen bara bort från det gamla. Leker jag bort ett år av mitt liv för lånade dyra pengar?

Jag vet inte. Men jag mår iallafall bra nu.

Jag kan bli så oerhört provocerad av facebook-statusuppdateringar. Inte själva innehållet av uppdateringen, utan bara att folk gör det. Även jag. Jag brukar skämmas direkt efter jag har uppdaterat en status. Jag blir nog provocerad för att det är så uppenbart att man genom sin uppdatering försöker skapa en bild av sig själv och sitt liv och visa att "här är jag jag finns hej hej HEEJ SEE MIG" och det känns sorgligt och som att man inte är närvarande i det faktiska livet utan mestadels genom facebooklivet. Och det om nåt är ju makalöst hemskt när man tänker efter.

jajaja bor ju i svalöv numera och är glad över alla fina människor här och att jag får gå runt och vara ganska ful och sunkig och spela teater hela dagarna och inte alls behöva raka benen, utan istället leva i symbios med min kroppspäls som omfamnar min starka kroppshydda. Den är stark den. Sen saknar jag folk som jag inte får träffa varje dag längre, men jag vet att de finns ganska nära ändå och blir glad bara jag tänker på dem.
Sen har jag tänkt på massa andra saker. puss så länge.

Nu har jag väntat länge med att raka benen. Så länge så det inte är roligt att ta på dom längre. Eller ens titta lite. Så idag ska jag nog raka benen.

Nu ska jag tala om en sak för er. En hemlighet ska avslöjas! Spännande.

Jo, så här är det: det finns en sorts människor som jag har väldigt, väldigt svårt för. Jag skulle till och med våga säga att jag avskyr dom här människorna. Kanske kan man inte säga att det är en sorts människor utan mer en viss personlighet en del människor har eller lägger sej till med. Det kan vara just därför jag har så svårt för dom, för att det inte känns helt äkta och från hjärtat.

Men okej, nu kommer det. Jag avskyr personer som försöker vara gulliga och sexiga på samma gång. Oftast är det tjejer, tyvärr. Ni vet blink-blink bambiögon som pratar babyspråk med brösten up-pushade till hakan och urringning ner till fittan. Pratar oftast inte om något viktigt eller nått som man kan ha olika åsikter om, fniss-skrattar mycket, bär gärna tajt-svart och visar mycket hud. Otroligt uppmärksamhetskrävande är dom också. Ni vet vilka jag menar, herregud.

Iallefall har jag funderat på varför jag stör mej så otroligt. Det måste ju vara något som ligger i mej, tror jag.. Det är inte som att dom tvingar mej att umgås med dom direkt, eller ens titta på dom. Men ändå blir jag fasligt provocerad bara jag ser en på andra sidan krogen och dör lite inombords av min egen vrede..


Här har ni ett praktexempel, varsågoda. Dålig musik gör du också hemska människa.

Känner ändå lite ibland, att det är en Zlatan jag vill ha.

Så här sunkig var det längesen jag kände mej. Ändå har jag liksom inte gjort något ovanligt med min kropp, jag har ju duschat och sådär. Kanske kommer det inifrån. Stressfinnar och kallsvettningar. Gött.

Dessutom sitter jag och försöker få till nån slags WPA kryptering på datorn eller vafan det nu var. Men jag fattar fan inte! Trots instruktionsgrejer från bredbandsbolaget osv. Man ska inte se Uppdrag granskning, det man inte vet tar man ingen skada av. Och inte lika besvärligt blir det heller för man slipper ju liksom göra något åt ett problem man inte vet om..

Allmänt är livet inte på en pinne just nu.

ALLTSÅ DENNA SOMMAR!!!!!!!????????????

Idag tänker jag bara sammanstråla med chipsen och colan. Och min säng förstås. Och massa, massa Javier Bardem-filmer... Och Penelope Cruz. Om jag skulle få vara någon annan skulle jag UTAN NÅGON JÄVLA TVEKAN vara Penelope Cruz. Exceptionellt (hur stavas det??) bra skådis, exceptionellt snygg/vacker (mest vacker), gift med Javier Bardem... Listan kan göras lång. Kvinnan är ett mirakel.

geh gej (oj skulle skriva hej hej och så blev det helt fel)
Idag har vi varit på Ikea och ätit köttbulletallrik, snyltat fri påfyllning av coca cola, druckit kaffe, ätit chokladmousse och lite andra bakelseverk för pengar vi fick av pantade burkar. Det var en fröjd ska jag säga dig.
Sen chillade vi runt lite och låg i lite sängar och sen gjorde jag misstaget att ställa mig på en våg i ett av de möblerade rummen. Det ska man inte göra när man ätit köttbulletallrik, snyltat fri påfyllning av coca cola, ätit chokladmousse och lite andra bakelseverk. Det ska man inte göra. Äckelvåg.
Sen låg vi i en säng som hade en fjärre som gjorde att sängen åkte upp och ner och lite sådär hejochhå och det var en fröjd på många olika sätt. Pirrade till lite här och var.
Sen köpte jag trosor för jag har inga rena, bara mina röda spetstrosor och de åker in både i fittan och röven så dem vägrar jag ha på mig. Och en deo som luktar jasmin.
Nu känner jag mig full på köttbullar och socker.
Hejdå. God bless Ikea.

Hejhejz alla bloggläzare där ute!! Skoja.

Ja vad tänkte jag skriva egentligen? Här sitter jag och är uppsväld likt en jättebalong. Trots att jag sänkt kanske skönaste tollen på en månad. Känner mig värdelös. Har gjort det hela dagen, konstigt nog... brukar annars alltid känns mig som bäst i världen. Skoja. Känner mig äcklig gör jag också. Kanske beror det på att det är 94% luftfuktighet ute idag!?? Vet inte helt säkert. Men det är en jobbig krypande känsla som infunnit sig hela den här söndagen. Alltså har man ångest på söndagar av en anledning eller har man det bara undermedvetet för att man "ska" ha det på söndagar? *Ångestsöndag* liksom. Fattar inte!!?? Om någon vet svaret får den gärna höra av sig!

Sen har jag en till fråga; vad hände med den här sommaren? Vad fan hände med den här sommaren? När började den och håller den på att ta slut nu eller hur ligger det till? Tycker nämligen att jag inte gjort något minnesvärt överhuvudtaget (förutom att ha varit i Italien såklart). Och det känns jättetråkigt. Känns som att jag och solen har gått om varandra. Det är möjligt att solen och jag har gått om varandra. Ja eller snarare hela sommaren och jag har gått om varandra. Och nu väntar liksom hösten. KUL???

Jajaja OM någon ska göra något ROLIGT, helst MINNESVÄRT, så säg till mig! För snart kanske jag drunknar i mig själv............ Hejdå.

Det är helt sinnes hur mycket jag vill flytta härifrån. Malmö är fint och så. Jag kommer alldeles säkert sakna det mycket men det kommer alltid finnas kvar och jag kommer ju komma tillbaka. Just nu vill jag bara flytta från Sverige och uppleva världen, för herregud.. det finns så mycket att se och så otroligt mycket att uppleva som är totalt annorlunda från vad som finns här. Ska försöka klara mig hösten igenom sen åker jag bannemej! Då är det tack och hej. Inte för alltid. Men för ett tag. Är såklart rädd och det är så typiskt mig att vara rädd för sånt här men denna gången ska jag, för en gångs skull, släppa allt, eftersom det är någonting jag aldrig annars gör. För en gångs skull tänker jag inte bara drömma, för en gångs skull ska jag göra verklighet av mina drömmar.

Utan snus i trettio dagar, försmäktar vi på denna ö.
- Pippi Långstrump

Luktar svett och låssas vara väldigt upptagen vid datorn för att slippa hjälpa till i köket. Har tappat barnasinnet och tålamodet, jag vill inte leka med dina "bratz" för jag vet inte hur man gör.

too hot to handle
too cold to hold

Ibland känner jag mig så fruktansvärt missanpassad. Ni vet, när man hamnar i situationer där alla känns så jävla coola, medvetna och allmän lyckade. Och konstnärliga. Och snygga. Och alla känns så begåvade och intressanta, med asintressanta liv och såntdär. I sådana situationer brukar jag rysa inombords. Så känner jag att jag försöker passa in och så går det liksom inte riktigt. Jag inser ganska snabbt att jag nog bara är en vanlig jävla tjej med ett vanligt jävla liv. Är kanske ganska vanligt normalbegåvad och är kanske ganska vanligt cool... Är nog också rätt vanligt intressant och har väl en vanlig konstnär inom mig. Orkar ej sitta och dricka rövin och prata om massa sofistikerade saker. Orkar inte diskutera performancekonst i en timme. Hur mycket finns det att säga om performancekonst liksom? Nä. Jag tror bara jag vill bli en vanlig jävla skådis utan att behöva sitta och analysera dom tusentals vägskäl man kan mötas av.

Imorgon ska jag jobba. Jag hoppas ni förstår hur glad jag är för detta. Även om jag ska till en håla och även om jag ska jobba i tio timmar. Sen ska det åkas buss till Italien där solen kommer att rädda oss och havet kommer gunga våra kroppar. Där bekymmer försvinner och livet bara är en pastatallrik med Guiseppe och una birra, grazie.

Har glömt p-pillerna ca 50 gånger denna veckan. Inte bra tänker jag och hoppsan jag kan bli gravid och åh nej dumma dumma mig.
Men sen tänker jag en gång till, och då tänker jag att jaha. När låg jag senast egentligen? När kommer jag få ligga nästa gång? Spelade det där glömda pillret nån större roll egentligen?
Och då känns allt plötsligt så sorgligt.

Toapappret är slut igen.
Vilket innebär snyta sej i tidningspapper, torka kisset i trosorna och för allt i världen inte bli bajsig.
Men efter frukost kaffe och snus är det inte lätt att hålla tillbaka. Då är det tur att man bor nära folketspark.
Jag älskar folketspark!

Har "svaaartskalle stoltast i staaaden" på hjärnan och det stör mig något oerhört då jag hatar den låten med nästan varenda liten cell i min kropp. Jävla Daniel Adams Ray, vem tror du att du är?

Igår var vi ute och jag fick en insikt.. Det här med att bli groupie. Jag kan ändå tänka mig att bli groupie. Tänk vad jävla nice liv ändå. Hänga omkring med ett ascoolt band som man ligger med. Åka jorden runt och vakna upp på konstiga platser, börja varje dag med kaffe och kuk, avsluta varje dag med orgier och knark. Nä skoja. Gillar inte knark. Men allt annat känns jävligt bra faktiskt. Tänk vilken totalomvändning livet skulle få just nu om man bestämde sig för att bli groupie. Tänk hur spännande tillvaron skulle sett ut för en gångs skull.

Jag levde inte upp till det här med att bli groupie riktigt igår men jag kan ju säga att jag påbörjat min process och är på jävligt god väg. Vem vet när man försvinner in i dimman. Inte jag i alla fall. Har också märkt att det är väldigt kul att försvinna in i dimman, alltså väldigt, väldigt kul. Man hamnar på så jävla märkliga platser. Igår var vi till exempel på Hogwarts.

asså ni skulle bara sitta här bredvid mig nu. Ni skulle känna odören som kryper sig upp från mina fötter och slår en i ansiktet. Den är störd. Jag har inte duschat sen tisdagmorgon, och då har jag varje dag gått långa promenader i skor utan strumpor. Det är den odören som kryper sig upp och det är ganska fett faktiskt.

Dagar som dessa. Gudars ja. Vad ska jag säga? Dagar då arbetslösheten tar över, dagar då varje dag flyter samman och man bara känner att man sitter fast och dagar då man drömmer om ett galet liv där ingen dag är lik den andra, där Pablo Juan kommer ridandes på en ko, där saker och ting ser jävligt annorlunda ut helt enkelt... ja, dagar som dessa är det jävligt gött att sätta på Lady Gaga och försöka leva för dagen.

THERE AIN'T NO REASON YOU AND ME SHOULD BE ALONE
TONIGHT YEAH BABY TONIGHT YEAH BABY
I GOT A REASON THAT YOU'RE WHO SHOULD TAKE ME HOME TONIGHT
I NEED A MAN THAT THINKS IT'S RIGHT WHEN IT'S SO WRONG

PULL ON YOUR SHADES CUZ I'LL BE DANCING IN THE FLAMES
TONIGHT YEAH BABY TONIGHT YEAH BABY
I'M ON THE EEEEDGE OF GLOOORY

ses kanske ikväll då.

Idag mår jag djävulskt illa och har en mage uppsvälld likt en zeppelinare. Är förmodligen gravid.

Eller så beror det på att jag ätit tre kokta korvar med bröd plus jordgubbstårta. Jag vet inte. Svårt att hålla reda på kroppens olika beteende. Svårt att veta om man har pms eller bara är allmänt trött. Svårt det här med kvinnokroppen och dess konsekvenser, vad är på riktigt och vad är pms? För pms-känslor är på låtsas. Eller? Någon som har ett svar? Och när har man pms jag har inte fattat det. Veckan innan blodet börjar rinna eller under ägglossningen, dvs två veckor innan asså jävla skit fattar fortfarande inte hur det hänger ihop trots otaliga mens-snack under mellan och högstadiet. Trots att jag läste Libresse mens-bok 100 gånger när jag var tolv så fattar jag ingenting.
 Hejdå.

Jag behöver något eller någon som tar mig med storm. Behöver bli "blown away" som det heter. Jag är så fruktansvärt känslomässigt uttråkad. Jag överväger till och med att ställa mig på torget och skrika "WHAT DO YOU WANT FROM ME? HUH?" som hon i jag vet vad du gjorde förra sommaren, bara för att nåt ska hända. Vad som helst. Lite jävla passion ska det vara så svårt att få. Snälla nån vem som helst, kom och ta mig med STORM, rid iväg med mig på en ko eller vad fan som helst (obs inte vit häst, jag är väl ingen klyscha heller) och samlaga hela natten på nån jävla kulle eller nånting. Eller varför inte i en trappuppgång?

Nä. Livet, nu tar vi och skärper oss tillsammans och gör något åt det här. Meet me halvvägs.

Jag är så trött på människor. Kan vi inte va lite mer djur?
eller bara dö av ehec allihop. få det överstökat.

Hej Hej.

Här sitter lilla jag och tokmyser. Tokmyser och unnar mig. Och vad gör ni därute? Va? Vad gör ni och ert normalbegåvade beteende? Hoppas ni inte förgås av er egen oduglighet. Jag hade inte stått ut.

Hälsningar lilla mig. Puss 



Imorgon är det midsommar. Funderar på att ta på mig guldvästen kvällen till ära. Jag kommer även äta tills jag stupar och och OCH bli riktigt full hihihihihi. Jag ser fram emot att bli riktigt full hihhihi. Nu tänker ni kanske att jag är en så kallad "fjortis" för att jag ser fram emot att blir riktigt full hihihihi men det är jag inte. Det är bara det att jag blir aldrig sådär ordentligt full längre, jag blir bara trött oftast. Så imorgon är dagen D då jag satsar och är därmed berättigad ett "ska bli riktigt full hihihihi" eftersom det inte vanligtvis händer.

Önska mig lycka till.

Bra Saker Med Mens:

1. Man kan föda barn. Ge LIV åt en ny människa, tänk vad fantastiskt!
2. En ganska accepterad anledning till att inte ha sex. Om man nu inte skulle vilja det och tycker att man behöver en ursäkt.
3... Mens är blod. Blod är rött. Rött är fint.
4.. ... hmm.. Man får ibland gratiserbjudande från libresse, tamponger med skojiga tryck på.

Sen kommer jag faktiskt inte på mer. Försöker förtvivlat se något positivt med det lilla helvete man hamnar i en gång varje månad. Listan på Dåliga Saker Med Mens kan göras oändligt lång. Men den tänker jag inte skriva för då kommer jag säkerligen bara börja böla, hormonerna ni vet.
Istället tackar jag Gud för ipren och snus. Tack Gud.

Fett eller bebis. Fett eller bebis. Bebis eller fett. Bebis eller fett!?

På sommarn är allt enkelt. även om det är svårt. Bara det kunde bli lite bättre jävla väder nån gång. då är allt enkelt. Ibland tänker jag så mycket att jag blir förundrad över av mej själv. Ofta tänker jag och slänger ur mej nått obegripligt och ibland tänker jag inte alls och säger saker som blir helt fel. Men rätt i huvudet.
I augusti flyttar pappa, jag vet inte ens exakt när eller vart. Men långt bort, thailand. Kanske kommer han hem med en ny thaifru och utan dansk familj, kanske kommer han inte hem alls, vad vet jag. Och om han kommer hem kommer han ändå inte hem hit utan hem till sitt nya hem i danmark. Det jag vet är att han kommer va långt borta, ännu längre bort än nu. Mamma är också långt borta, men inte lika på ett annat sätt. Lillebror flyttar också och jag är ensam kvar. Fast i en ny stad, eller by eller vad det kallas, där jag inte känner folk. Och vänner kommer och går men kärlek består. eller om det är tvärtom? Jag kommer bli som Pippi. Mamma i himmelen och pappa på dom sju haven. Stackars mej. Fast Pippi är en ritch bitch och skitstark. Det blir nog bra.

Jag har undvikit att duscha i fyra dagar. Idag har jag dessutom tränat. Så idag ska jag nog duscha. Men ja. Ni kan ju föreställa er... så kan ni götta er i tanken om ni vill.

Appropå träning så tror jag att jag har blivit lite beroende. Gå på löparbandet med rövsvetten (som föregående skribent så vackert beskrev) drypande och titta på dåliga TV-program. Som idag, då var det Paris Hiltons new BFF på TV. Då gick jag på löparbandet tjugo minuter extra bara för att få se klart. Gött ju. Bränner lite extra kalorier medan man skrattar sig nöjd åt patetiska Hollywood wannabes som vill bli Paris nya BFF. Skönt att jag inte är en av dom. Vilket liv asså... vilket liv! Allt dom vill här i världen är att få vara Paris Hiltons bästa kompis. Och för det genomgår dom diverse kränkande tävlingar som för det mesta innebär fyllor och tårar och skriva kärleksbrev till Paris. Allt för att få en plats i Paris hjärta.

Åh älskade lilla värld, vart fan är du på väg?

Now what can I do with a hoe like you?
Bend your ass over and then I'm thru'

-Ice Cube

Ni vet de där små grejerna som gör livet värt att leva, ni vet dem. Som en skön bajstolle, ni vet dem. Ni vet när man är och tränar och man ger järnet. Gått på löpbandet i 30 min med gradient 2.5 och ba svettas som man nästan skäms. Men man pressar för det är så jävla gött och plötsligt så kommer det. Klibbet mellan skinkorna. Rövsvettet tränger äntligen fram.
Då, mina vänner, då jävlar vet man att man lever.

Sitter och funderar på hur vi människor fungerar. Det är faktiskt jävligt intressant om jag får säga det själv. Och framförallt är det väldigt roligt, såpass roligt att man kan överväga att skratta åt det.
Såhär är det ju, vi
1. spenderar någon timme eller två på att göra iordning oss. Vilket innebär dusch, deo, smink, parfym, hårspray, ja gud vet vad. Skoja. Blir lite salongsberusade på förfesten för att sedan...
2. gå ut på ett coolt ställe. Ett coolt ställe definieras ett ställe dit alla coola människor går, eller där man vet att man garanterat träffar någon cool eller i alla fall snygg människa. På detta stället blir vi...
3. fulla. Vi köper några öl. Det svider lite i plånboken och hjärteroten varje gång vi beställer i baren. Hur som, när vi blivit fulla är vi ju bäst i världen så självförtroendet är på topp. Då...
4. raggar vi. För många är vad eller vem man raggar på mindre viktigt. Alternativt är man för cool för att bry sig just den kvällen och spenderar fyllan på dansgolvet med att göra samma moves som förra veckan och förra veckan och veckan innan det och veckan dessförinnan, osv osv... Detta resulterar i ett utav följande alternativ...
5. vi går hem med ragget. Eller så går vi hem och däckar. Allt som oftast vinner det sistnämnda alternativet. Till sist...
6. vaknar vi och förbannar vår huvudvärk, våra kräkreflexer, alkohol, människor och klagar på allt som går att klaga på för det är så otroligt synd om oss. Stackars mig som gått och druckit mig full, för att nästa morgon vakna upp och spruta galla på något jag själv orsakat, vare sig det är bakfyllan, ragget eller både och.

Resterande dagar går vi runt i nån sorts dvala som skriker uttråkad och rastlös för att vi längtar efter att gå ut och bli fulla och ha lite jävla kul. Runt, runt går det. Och det är fantastiskt, fantastiskt hur vi fungerar. Med detta menar jag på att vi sätter oss själva i de allra flesta situationer. Så äre. Ha det i åtanke kära läsare. Eller ha det inte i åtanke. Vad som känns bäst för er avgör ni. Om ni undrar varför jag skrev detta kan jag inte svara på det, har ingen djupare tanke bakom. Men jag är bakfull.


Lev väl. Nu ska jag äta vegetarisk lasagne från viktväktarna och sen väntar fest.

Jag beundrar folk som uppdaterar sin facebookstatus fem gånger om dagen och berättar var de befinner sig hela tiden. Jag gör verkligen det, jag beundrar deras engagemang på ett icke ironiskt sätt.
Eloge till er.

  

Badar fittan i havet.

Okej. Vi var på debban igår som varje jävla onsdag. Efter detta besöket har jag bara en fråga:

Varför raggar ingen på mig?

Här sitter man i en gullig jävla blommig sommarklänning som utstrålar "oskuld" och ser så sjukt ofarlig ut som det går, MEN NÄ DET HJÄLPER VISST INTE. Vad är det med er egentligen? Vad är det med mig egentligen?

Jag förstår ingenting. Jag är ju fantastisk, hur kan ni inte se det?
Vart fan är världen på väg egentligen. Nä snart tar jag fan mitt pick och pack och flyr landet för så här kan det ju inte fortgå.

This is why I'm hot
This is why I'm hot
This is why
This is why Uh
This is why I'm hot (Uh)
This is why I'm hot
This is why I'm hot Whoo
This is why
This is why
This is why I'm hot

I'm hot cause I'm fly (fly)
You ain't cause you're not (Mims)
This is why
This is why
This is why I'm hot

-Mims

Drömmer om Egalia. Tänk om världen hade varit som i Egalia.
Som i boken Egalias döttrar menar jag. åh..!
Semester en sommar i Egalia. Få va ful och springa med tuttarna bara.
Och att det är fullt normalt och helt okej.
Visst kan jag flasha brösten här också. Men bara typ på stranden, och inte utan att oroa mej för slibbiga gubbars blickar osv.
Va sjukt det är egentligen. Förargelseväckande beteende att sola naken på sin egen balkong till exempel. Bada med kläder på och bli blyg och pryd när andra ser hur man ser ut i sitt allra naturligaste tillstånd, naken. Att det är lagligt att knulla djur men inte att plocka skräp ur offentliga papperskorgar. Att man vill bli vuxen snabbt som fan, leva jättelänge men aldrig bli gammal.
Nä, den här världen är ett skämt.

Hej allihopa. Lång tid, ingen se som man säjer.
Nu undrar ni säkert, vad händer i mitt intressanta liv nuförtiden då? Jo det ska jag tala om för er.
Inte så jävla mycket. Om jag ska vara helt ärlig så lever jag kanske tre fjärdedelar av mitt liv för SKINS.
Ja asså.. att leva för Skins innebär att man beter sig som karaktärerna i Skins, pratar som dom, tänker som dom, lever som dom helt enkelt. Det viktigaste är att alltid fråga sig frågan: "What would Skins do?". Kan ta ett exempel. Typ om du ser en snygg man/pojke och har tre alternativ som typ
1. Gå fram och hångla upp honom och dansa lite sexy dance bakifrån med honom
2. Stå och tveka som en jävla tönt och ba "ååh ska jag prata med honom ehh eee?? åhhhhh" tills han går och man ba "ååh neej nu gick han ju fan också inget ligga ikväll heller"
3. Tänka "jag vågar inte, jag är för mesig, vad ska han tro?"

...då blir det ju uteslutande alternativ 1 som gäller. Fattar ni grejen? Hoppas det, annars är ni lite trögfattade om jag får uttrycka mig så grovt.
Det handlar alltså om att leva helgalet. Det är mitt absolut främsta mission den här sommaren. Det handlar dessutom om tankekraft. Jag är med i Skins jag är med i Skins jag är med i Skins jag är med i Skins jag är med i Skins jag är med i Skins. Jag är med i Skins jag är med i skinsss jag är med i Skins jag är med i Skins jag är med i Skins jag ÄR med i Skins jag är med i skinssisisisisisisisisisis. JAG ÄR MED I SKINS.

När tankekraften blivit såpass stark att den vägleder dig igenom livet så har du lyckats. Så atteeeee ja.. Nä men ja, den här sommaren kommer nog bli otroligt spännande om jag får säga det själv. Once you go Skins you will never go back. Fast det rimmade inte fast det gör inget för jag bryr mig inte för ni fattar nog vad jag menar.

PUSS PÅ ER fast inte på er som är lite äckliga vill helst bara pussa på oäckliga människor

Cola, snus och djupintervju med Peter Jöback på tv. I vissa stunder är livet helt fulländat

asså jag vill bara ligga lite snälla

Det finns en plats på jorden, där solen aldrig ler.
Den platsen heter Boden, dit vill jag aldrig mer.


Såg Jägarna med mamma igår. Nu vill jag hem.
Möllan känns tryggt och fridfullt jämfört med norrlandsskogar..

Det är inte så svårt att få ligga lite. Det är bara att slå på charmen och sänka kraven.
Sen är frågan om man verkligen vill sänka sina krav, måste man behöva sänka kraven för att få ligga? Det tycker jag är synd. Att dom där man vill ligga med antigen har flickvän eller är dummaihuvet. Vart är världen på väg, undrar man.

Ja, det undrar man. Ofta tappar jag hoppet på mänskligheten. Men det gör inte så mycket för jorden ska ju ändå gå under.. eller hur var det nu? Vad hände med det egentligen? Här går man och hoppas på lite spänning i tillvaron, och vad får man? Lite åska!? Ja jävlar ja. Men sanningen är att jag älskar livet.

Nä nu tackar jag för mej. Kvällen avslutas med Skins, te och snus som alla andra kvällar. Adjö.

Hej kära bloggen. Vet liksom inte riktigt vad jag ska skriva. Har varit en minst sagt omvälvande vecka och är därför speechless som M.J. skulle ha sagt. Därför tycker jag att det är passande att avsluta veckan med en omvälvande video.

Lite saker som jag tycker är synd:
1. Att ingen vill upptäcka min briljanta talang och typ erbjuda mig en roll i en kommande film eller teaterföreställning
2. Att jag äter destruktivt (nä okej inte jätte ville bara använda ordet destruktivt vet ej varför). Det känns inte alls kul i och med att det var meningen att jag skulle träna och få en beach body hot girl muskler och sånt. Men så finns ju alltid burger king och halloumirulle.
3. Att tanter inte förstår att den typiska tantfrillan inte är så fin, att det vore ascoolt om dom klippte typ side cut eller mohawk istället. Alternativt hade långt hår.. till att börja med i alla fall.
4. Att jag inte får mer pengar så att jag kan unna mej. Det var längesen jag unnade mej. Hallå gud kan du hjälpa mig?
5. Att det ska vara så svårt att få ligga lite. Detta förstår jag verkligen inte. Tröttsamt.
6. Att jag inte bor i Spanien än. Och att Juliano Julian Pablo Gonzalez dile al amor corazon inte hittat mej än och att jag inte hittat honom.
7. Eller att Sid från Skins inte hittat mej än och att jag inte hittat honom. 
8. Att det är jobbigt att vara vuxen och hålla på och fixa det för sej hela tiden. Jävla vuxenlivsproblem. Alltid är det nåt.

Tycker jag är jävligt synd.

Do you think I give a damn about a bitch I ain't a sucker

- Eazy-E

Jag tvivlar starkt på att tvåsamhet är bra för mänskligheten. jävla hittepå.

Ibland är det lätt att glömma bort att man förtjänar det bästa. Ibland måste man stanna upp och tänka efter lite, för sitt eget välbefinnande. Ställa sej framför spegeln och klämma några pormaskar och ta sej en funderare. Förtjänar jag det här? Nej. Gör nått åt det då. Ja.

Jag vill höja ett varningens finger och be er alla att undvika umgänge med människor som inte vill er ert bästa. Dom kan ta sej i sketan. Man förtjänar det bästa. Glöm inte det.

Visdomsord.

Nämen förlåt. Jag kanske var lite hård i föregående inlägg. Det här med att ni är fula och bajstolle osv.
Ni är förstås vackra och fina och sådär. Ville nog helst bara skriva "polera en bajstolle", tycker det är ett utomordentligt uttryck. Ville nog helst bara få in ordet bajstolle rent allmänt. Ett fantastiskt ord.
Hade kanske bara kunnat skriva bajstolle rakt upp och ner utan det andra negativa, men jag vet inte. Kändes inte rätt i just den stunden.

Söker då en skola imorgon. Ska stå framför okända människor med tom blick och ge lite av min själ i ca 3 minuter. Bara riva upp mig sådär liksom på 3 minuter. Tänk vad man utsätter sig för här i livet. JA TÄNK VA.

Laddar med positiva tankar och David Bowie. Och även den där balladlåten där hon sjunger "AND YOU, AND YOU, AND YOU, YOU'RE GONNA LOOOVE MEEEE"

snälla fina livet behandla mig väl snälla fina livet puss

Jag skulle vilja säga en sak till alla er därute..alla ni...alla ni som håller på med era utseenden hit och dit och fixar naglar och klipper och vaxar och har er. Till er vill jag säga:
Är man ful så är man. Det blir inte så mycket bättre än såhär. Face it and embrace it.
Man kan inte polera en bajstolle.

Tack för mig.

Nej vet ni vad!










Jag skulle skriva någonting jävligt smart och intressant men så glömde jag bort det.

Näe men det känns förjävvla bra faktiskt. Livet.
Har redan ställt in mej på att det blir Fridhem nästa år. Och det känns fint. Ingenting spelar så stor roll längre. Det känns bra att lämna allting. Och det är en ovanlig känsla för att vara mej. Blir inget "gråta hela bilresan hem från göteborg" den här gången. Som när jag var ung förr i tiden. Oftast är jag fruktansvärt dålig på avsked och vill helst alltid ha allt som det alltid har varit. Men denna gången finns det liksom inte så mycket jag kommer sakna tror jag. Skönt. Eller jo, en skara fina människor kommer jag ju sakna såklart.. Men ändå.
Och även om det kanske inte blir Fridhem (ska inte ta ut segern i förväg) så är det ändå en bra känsla. För om man inte bryr sej blir man inte ledsen. Antar att det är så min bror tänker på tal om nått helt annat. Lillebror, vad ska det bli av dej.

Life's a bitch and then you die, that's why we get high.
Livet är en hora och sen dör du.
Livet är en gåta.
Livet på en pinne.

We are all the winners, we are all the best
Att vi får va tillsammans det betyder mest







skoja

Man kanske ska bli fashion. Köpa alla kläder på monki och andra coola affärer. Skaffa mittbena och såna där höga häftiga skor. Bli skitsmal och lång. Gå på nöjesguiden smygläsning. Lyssna på sån musik som man ska lyssna på och på band som ingen hört talas om. Ha rött läppstift. Röka röven av mig och ha långa kjolar och se jävligt intressant ut bara. Läsa mediadesign och skriva sarkastiska krönikor.
Man kanske ska göra det kanske ska bli det för då kanske alla flockas kring en och älskar en och vill leva resten av sitt liv med en.

Nu är man bara en kortis som ser ganska tråkig ut. Sen är ju jag sjukt smart och rolig och fantastisk men det är det ju ingen som inser, det är därför jag överväger fashion-grejen.

Fast nä...de är så sjukt fula

"Karlar och spårvagnar springer man inte efter. För det kommer snart en ny."

Jag upptäcker nya egenskaper hos mej själv, sånna som jag hatar hos andra. Till exempel att jag stänger av och drar mej undan när det blir lite jobbigt. Blir feg och kan inte stå för vad jag gör.
Det känns mindre bra. Blir liksom lite klyven när moral och verklighet går isär. Jag vet hur jag vill vara och hur jag vill att andra ska vara mot mej. Sen gör jag tvärtemot. Jag blir förbannad när folk gör sånt här mot mej men jag kan lättsomenplätt göra det själv. Jag skyller på att jag bara råkar hamna i situationer jag inte kan hantera och att det inte är mitt fel.. Och blir äcklad av mej själv. Nu sitter jag och blir äcklad av min egen odör dessutom. Måste köpa ny deo.

Jag kan bli provocerad av glada människor. Det känns fel att jag blir det, varför blir jag det? Det är väl jättebra att folk inte är bittra och cyniska. Jag hatar egentligen cynism, och tycker det är skitjobbigt med folk som klagar på allt. Men ändå, när någon ler mot mig på stan blir jag inte glad utan tänker " Vafan är det med dig vad är det som är så jävla roligt". VARFÖR BLIR JAG INTE BARA GLAD.

Ska sluta med detta nu, ska uppskatta glädjen och kasta små blommor på folk. Det är väl så man sprider glädje?

Hej. Nu orkar jag inte mer. Ibland hamnar man i en ond cirkel av dumma tankar som orsakar stress och frustration. Då är det fan hög tid att bestämma sig för att skita i allt som får en att stressa eller ödsla negativ energi. Jag behöver nämligen all min energi just nu och jag behöver alla positiva tankar i världen. Stress och frustration är mentalt och nu ber jag min hjärna från djupet av mitt hjärta att ställa om sig.

Dessutom skulle jag vilja be självupptagna, känslokalla, "det-är-coolt-att-inte-bry-sig"-människor att inte komma i närheten av mig. Livet är bra mycket enklare utan er.
Så, då var det överstökat. Skönt.

Med mycket vänliga hälsningar // Dasha

Jag har fått nog. Bägaren har runnit över. Sista potatisen har blivit satt. Indinen har ramlat ur hammocken. Jag lämnar nu detta livet för ett annat, och beger mig av mot gryningen i hopp om att finna en plats med vidgade vyer.

Lev i frid, vänner. Det hoppas jag på att få göra för en gångs skull

Vill bara säga att min mamma är fantastisk. Hon är bäst på hela jorden. Ibland tänker jag på hur livet utan henne skulle vara och jag vet faktiskt inte hur jag skulle klara mig.
Tänk att jag kan åka hem till henne, få mat, prata ur mig om livet, få hjälp med mitt scenprov och sen sitta och gråta i två timmar och inte en enda gång får jag känslan av att min mamma tycker jag är töntig eller gnällig för det. Sen kan hon skicka sms till mig dagen efter och när jag inte svarar ringer hon upp mig och jag gråter en timme till. Och det är liksom helt okej.
Tror inte någon annan accepterar mig så mycket som min mamma. Puss på henne och alla mammor som stått och lagat mat hela ens uppväxt och brytt sig.
Så skönt det är när folk bryr sig. Folk borde fan bry sig mer och sluta spela på nån jävla blasé image, så jävla jobbigt.

Vaknar varje morgon av solens strålar och en panikochstressihelakroppen-känsla som kittlar dödsskönt i kistan. Stiger upp och rostar gammalt bröd till frukost, ena sidan blir alltid svart och känslan av att inte räcka till, att man inte är bra nog, inte duger helt enkelt tar vid. Och det fanskapet ligger oftast på lur resterande del av dagen.. om det inte är så att man köper folköl och skiter i allt och sitter i parken istället.

Att inte duga-känslan är den värsta. Då behöver man typ den här låten:



I left my head and my heart on the dance floor.

Påbörjar härmed mitt nya liv som aktivist. Solrosaktivist. Målet och meningen med projektet är det bara Gud som anar (eventuellt Jesus också). Nu ska vi till stranden.

Bränd pyttipanna och mens. Glad påsk.

Alltså. Jag hatar inte män. Jag skrattar till inombords bara jag säger ett sånt påstående, att jag skulle hata män, eftersom jag verkligen inte gör det. Jag älskar många män och de är fina och så och har en penis osv. Att man skulle hata män för att man är feminist är ju bara sånt som obildade idioter slänger ur sig för att de inte har en aning om vad de snackar om. Feminism handlar om rättvisa, inte hat mot män.

MEN.

Däremot så finns det nog inget som kan provocera mig så mycket som uppenbarelsen av en man. Inte vilken man som helst, utan de där som utstrålar att "Ja men jag är nog lite bättre än alla andra, jag har ju en penis!"
De männen kan se ut på olika sätt. Det kan vara musiker, det kan vara schtekare, det kan till och med vara den där mjuka vänster-feminist killen som mer än allt annat i världen vill vara pappaledig. De kan ändå stå där i baren i ett gäng och skratta högt och tro att de får ta all plats i världen.
Detta beror såklart på att de hela livet blivit uppfostrade att det är okej att ta mer plats, de har ju en penis. Det de inte förstår är att konsekvensen av att de brer ut sig så förjävligt blir att många tjejer trycks undan och hindras från att ta den plats de förtjänar.

Jag menar såklart inte att män inte får ta plats, att de inte får stå och skratta högt i baren, jag menar bara att det påminner mig om hur jag i min uppväxt hindrats från att synas för att jag fått lära mig att nä, du är en duktig flicka, du sitter bredvid och suckar högt åt de högljudda killarna.
Så jävla orättvist. Det är väl för fan mycket roligare att vara högljudd och jobbig.
Nu tycker du kanske att jag bölar och att jag får skylla mig själv, och att jag har väl ett eget ansvar att ta den plats jag vill ha. Ja, det är klart. Men det är inte så lätt och det är precis detta som jag tror att de där skrattande killarna i baren inte förstår. Att det är inte så lätt att bara skratta lika högt och låtsas som att allt är bra.
Det är därför jag blir så jävla provocerad.

/ Nina

Klockan halv tre, efter 5 timmars förfest i köket och fylla på två och en halv öl. Ja, livet blir inte alltid som man tänkt sig.

Hej Kamratposten!
Ibland undrar jag om det är något fel på mig. Om jag är socialt störd. Jag undrar om folk uppfattar mig som socialt störd. Jag vet att jag inte är det, såklart, jag är AWESOME (skoja herregud) men faktum kvarstår att jag inte är den mest TJOFADERITTAN-HÄR-VA-DET-LIVAT-människan i världen. Jag är blyg och osäker när jag inte känner någon och när jag är i ett sammanhang jag inte är så välbekant med. Då tänker jag att folk kanske uppfattar mig som trög och dum i huvudet.
Det är jag ju inte.
Det viktigaste är kanske att man själv vet att man inte är det.
Vet liksom inte riktigt vad jag ska göra åt saken, man är ju som man är.
Finns det något jag kan göra?

Hälsningar // young_girl_in_darkness_90

Laddar upp ett alster. För det är inte som att vi latar oss inte. Eller bara ligger i parken och dricker öl hela dagarna. nänä. Vi är kreativa och produktiva.

porträtt av Lisa
konstnär Dasha

Secret Soviet Society

Inatt åkte vi på spontanresa till Sovjet. Det var mörkt, kallt, deppigt och fruktansvärt.. SKOJA det var asball. Vi hängde med Stalin på hans folkmordsfester, utforskade diverse hangout-ställen med skojfriska män i uniformer och vapen. Sen badade vi med farbror Lenin i Varberg. En mustig man i badbrallor.

min högsta önskan är att ha sex till "lady in red"



there's nobody here, just you and me (och en svettig överläpp)

mvh Dasha och Nina, en kväll in darkness när förfesten tog över och äventyret dog.

Igår va twilight-Jacob på debaser! fan vad det rasslade i livmodern..
Jag var bara tvungen att gnida mej lite mot honom i smyg på dansgolvet.
För att kolla om han var het och hård alltså.

Idag träffade jag en familj där jag eventuellt skulle sitta barnvakt till barnen. Jag fick inte jobbet eftersom det minsta barnet grät så fort han tittade på mig.
Jag kan inte bestämma mig om jag ska ta det personligt eller inte?

WILD KIDS-OLA HAR BLIVIT TAGEN FÖR KNARK!!!!!!?!?!? NU FINNS DET INGET HOPP KVAR OM MÄNSKLIGHETEN *gråter mig till sömns*

Det här med att vara bajsig och hungrig samtidigt, det är verkligen en jättekonstig komplex känsla. Jag har tänkt på detta många gånger, vad gör man först? Mitt förslag är att bajsa först för jag tycker det ofta är en ansträngning att gå omkring och vara bajsnödig. Då kommer ju uppenbarligen bajsnödigheten ta fokus när man äter, och man kan inte njuta så mycket som man vill av maten. Skulle man dock bestämma sig för att äta först så skulle själva bajsningen efteråt förmodligen bli fantastisk skön. Detta val beror såklart på vad man värdesätter här i livet. Att släppa en fin tolle eller att avnjuta sin middag med full koncentration.

Man skulle kunna likna denna bajsig vs. hungrig känslan med att vara fruktansvärt kåt, samtidigt som man är fruktansvärt trött.
Eller nä förresten det var faktiskt en ganska dålig liknelse. Jag återkommer med något bättre i sinom tid.

Just nu är jag lite hungrig och lite bajsig på samma gång.

Hej livet. Varför måste du göra så att jag måste sitta inne och plugga istället för att dricka folle när det är så fint väder som idag? Varför livet? Varför gör du såhär mot mig? Varför gör du så att jag måste stressa och panika för att jag har så mycket att göra och varför gör du så att jag alltid har för lite pengar? Varför kära livet? Jag vill känna frid och fröjd, livet. Kan du göra så att jag känner det, livet? Det vore snällt. Tack på förhand.
Med vänliga hälsningar Dasha

nämen okej. Vi fick inte hångla igår. Men vem fan bryr sig. Vi kan inte hjälpa att folk är fullständigt obegåvade och inte inser hur fantastiska vi är.


Däremot vaknade jag fullt påklädd i samma position jag intog när jag bara skulle vila ögonen lite efter vår hemkomst tidigt på morgonen. Lampan tänd och mascara i hela ansiktet. Det anser jag vara en bedrift i sig och då ger väl jag fan i om man inte fick hångla. Vem fan bryr sig. Jag bryr mig inte om något, någonsin ALLS. Det är jag alldeles för cool för OKEJ?!??!

hejdå

Fittan önskar alla en trevlig helg!
Ikväll ska vi hångla. med vem spelar mindre roll.
all I really want is you down on me



Say you independent
get it from your momma

Jag ska fanemej också börja ta mej själv på stort allvar.
Varför skulle jag inte. Jag är ju överbra.

Hej Jag Heter Lisa. Jag Är Konstnär och skitbra på skor.
dessutom är jag trevlig och snygg.

Funderar på att byta efternamn till ROFLSON eller kanske LOLSON.
Känner att de namnen symboliserar mig på ett rättvist sätt. Det är liksom jag och mitt liv nu.

Inte ens kåt är man

Nu sitter jag på väg mot göteborg i hopp om en resa mot ljusare tider. det luktar kattmat och lite kräk på bussen. hade hoppats på en stillsam och rogivande bussresa med full koncentration på mitt konstnärliga flow (skoja OBS) men just nu sitter jag bara och stör mej på att folk pratar så jävla högt?? vadå sen när är det svårt att samtala i normal ton? så onödigt att skrika på varandra? killen bredvid dregglar när han sover. vafan nu blir det för mycket. 

en kul grej: män som blir provocerade när tjejer säjer emot och när dom vet att hon dessutom har rätt. jättekul att se och lyssna på, fantastiskt underhållande.


p.s. igår var det en äcklig fransman som ville knulla med oss alla efter att vi pratat med honom i fem minuter? jag förstår honom delvis.. på besök i sverige, hem snart, kände att han ville passa på att ligga.. nöden har ingen lag. men han hade mustig röv och såg inte det minsta attraktiv ut och jag vet inte men män med mustiga rövar måste vara bland det fulaste som finns. 

Hej. Det är faktiskt inte så att vi hatar män. Eller att vi hatar alla män. Vi bara hatar hur vissa av er beter er. Och att samma gamla visa upprepas lite för ofta. Och då är det tyvärr lätt att dra alla över en kam. Men vi tror och hoppas innerligt på att det finns nån där ute som kan slå oss med häpnad. Dunka mej gul och blå, jag behöver lite värme.

Fortfarande. Fenomenet återkommer med lite för jämna mellanrum. Får jag lov att presentera *paaamtadaaadaaaaaaaam* : Män och deras sinnessjuka förmåga att ta sej själva på så jävla stort allvar!
Det är helt fantastiskt. Hela planeten jorden och universum snurrar och kretsar kring dom. Måste vara en ganska stor känsla, liksom mäktig va? Känns i hela kroppen? Och det enda vi kvinnor gör är att vi sitter och väntar på er.

Det här med att män förväntar sej att vi ska sitta och vänta på dom och deras självupptagna liv.. På fullaste allvar, tror ni att vi sitter och väntar snällt på er medan ni ska bli klara med vad-fan-det-nu-är-ni-måste-reda-ut-först? Herregud. Som om vi inte har något bätte för oss än att vänta på er och era behov? Vi har också behov, stora jävla behov ska jag ta och säga er. Och ska det va, ska det fan va på bådas villkor. Vi väntar inte på någon man som låter oss vänta. Har fått nog av självupptagna, egocentrerade jävlar som inte ser att vi är ett kap utan dess like.

Håller slutligen med nedanstående starkt.
Ett visdomsord till alla män: Såhär är det, alltså faktiskt, tro det eller ej. Vi vill inte gifta oss och skaffa barn med er bara för att vi vill ligga med er. Vi blir inte kära i er så fort er penis nuddar vår vagina.
Kloka ord som är värda att lägga på minnet och som förhoppningsvis kommer att hjälpa er mycket i framtiden.

Mensvärk. rör mej inte - panikångest.

ps. Jag vill inte gifta mej och skaffa barn i övermorron. ta det lugnt.
Män har en viss tendens att ta sej själva på lite för stort allvar. Herre Gud.
Dessutom har jag kommit fram till att herren Gud antagligen var en såndär plågad konstnärssjäl.

Livet som arbetslös suger fet rövballe

Kära vänner!
Jag har gett mig själv ett uppdrag: Skaffa en mogen man. Eller snarare hitta en mogen man. Är detta möjligt? Jag tvivlar, men tänker inte ge upp innan jag försökt.
Jag undrar dock vart jag ska leta? Förslag tas emot med öppna armar.
Tills dess lever vi i frid.

Det värsta jag vet är nog när folk envisas med att prata engelska med varandra fast båda är svenska.
Eller när folk citerar Simpsons.
Eller när folk säger Awesome.


Ja det är nog det absolut värsta jag vet. Och krig förstås.

Jag och Didi gick en promenad i kungsparken och rätt som det var fick vi bevittna en gruppvåldtäkt. Det var ungefär fem hanar som sprattlade i en hög ovanpå en stackars dam. Dom bet med näbbarna i huvet på henne och turades om att kväkandes jucka henne i baken. Hon bara låg där. Va skulle hon göra liksom, vill man ha barn så vill man. Men sen stapplandes flög hon ner i dammen.
Enligt mitt barnpassningsbarn så bråkade dom. Man kanske faktist borde börja definiera kärlek som en handling istället för en känsla, trots allt. Då kanske det är lättare att sluta älska nån som misshandlar en, tex osv etc mm.

Men vad vet jag. egentligen är jag för trött för att tänka sånna här tankar. Egentligen vill jag bara sitta här och tycka synd om mej själv.

Kära dagbok.
idag ångrar jag ingenting. ingenting alls. mvh // tjejen som aldrig ångrade

En dag ska vi alla dö. Alla andra dagar ska vi det inte

macka till frukost, macka till lunch, macka till middag. och fem koppar kaffe. vad ska det bli av mej? en fråga jag ställer mej ganska ofta. men sen intalar jag mej själv att det är lugnt, ingen fara, det går över. det blir nog bra ska du se. klapp klapp på axeln.

nu ska jag läsa shakespeare. han är ändå rätt ball. tyckte ganska illa om honom förut men sen ändrade jag inställning och nu tänker jag att han var nog en reko kille trots allt. det gäller bara att förstå sig på honom och ha lite distans, som med alla andra män. lololololol.

Äter mitt sista knäckebrö och sätter den sista potatisen. För imorgon är dagen då jag dör. Men jag vill tacka livet! Tack livet.

Jag mensar likt ett djur! Vaknar 07.00 på morgonen av menskrampor i magen! Jag älskar att vara kvinna! Man känner att man lever osv!

idag vill jag inte onanera, är alldeles för ful och äcklig, så ful och äcklig att jag inte hade kunnat tända på mej själv.

hahah för det är ju det man gör.. ligger där och tänder skitmycket på sej själv. så jävla kul haha tycker man själv är så jävla sexig. åhhhhh idag känns det bara som att allt är bögarnas fel.

dom senaste kanske sisådär två veckorna har präglats av diverse motgångar. precis när man tycker att det räcker nu så kommer förkylningen krypande, som grädden på moset så att säj.. alldeles precis lagom till att jag ska upp nollfem trettio imorgon bitti och åka till helsinborg för att skriva en tenta jag högst troligt inte kommer klara.
det är snor överallt och snart ska jag ha mens också. asså jag älskar livet över allt annat..tro inget annat.
egentligen vill jag bara dricka en jävla öl och få känna på det goda livet. hur svårt ska det vara? lite jävla medgång och kärlek hade uppskattats. tack.

hejdå. nu ska jag gå och deppa för mig själv, för dom andra får njuta och inte jag för jag måste ligga här och svettas i min ensamhet och vara bitter och gå upp jättetidigt och sånt annat skit.. fitta.

..mmmh sol. äntligen. min iskalla själ värms långsamt upp utifrån. tack

Fittan är förfärligt provocerad, frustrerad och förbannad i allmänhet och på vädret och dylikt.

Älskar när man sitter med datorn i sitt knä, och plötsligt får syn på sin spegelbild på datorskärmen. Och hur man upptäcker en stor dubbelhaka som man inte trodde man hade. Det är roligt. Så där så man skrattar till. Verkligen.

Sen finns det ju dagar när man känner sig väldigt ensam, och då är det ju fint att man upptäcker dubbelhakan på datorskärmen. En trogen vän och följeslagare.

Fittan pallar ente plågade konstnärssjälar.

Från en blödande gästbloggare

Fittan och dess konsekvenser...

Jag är nu inne på min 45:e dag av oändligt blödande från fitteriet. När jag vaknar på morgonen i hopp om att idag kanske är dagen då fittan bestämmer sig för att sluta blöda. Men icke...

Jag har nu varit in och ut ur fittmottagningar där gynekologer särat på mina ben och tagit prover, tryckt inuti och utanpå buken och till slut kommit fram till samma resultat... INGENTING!

Nu är andra gången jag får två olika sorters fittmedicin jag ska äta under 10 dagar. Gynekologen säger: om denna kuren inte hjälper mot blödningarna får du kontakta oss igen och då gör vi en ultraljudsundersökning.

Suck säger jag... är nu inne på min sjunde dag av antibiotika, and still... i'm bleeding!!!!!!!!

Det är underbart att ha en fitta! Men det är bara underbart när den fungerar! Jag menar, vill man överhuvudtaget ligga eller ens onanera för delen med en sån här FITTA?

FITTAN OCKSÅ!!

hälsningar en deprimerad mensfitta.

//H

Det här med manliga artister och deras låtar om diverse sexuella handlingar.
Det får mig att tänka på Dj Mendes som en gång sjöng att han ska ge dig ett slick med hans rakhyvel-tunga.

Jag säger som föregående talare: Tack, men nej tack.

I'm da pussy monster, da pussy monster
Da pussy monster, da pussy monster
Girl, you gotta feed me, pussy, pussy
Pussy, pussy, pussy, pussy


Lille wayne du hade gärna fått vara mitt muttmonster. Om jag inte hade varit så rädd för dej. Vilken mardröm att vakna med dej mellan bena.
Like lala, la, lala, la, lala, la, lala, la, lala, lala, lalala, la
Imagine if I did dat with your pearl on ma tongue.
Tack, men nej tack.

Åh livet. Vad har du i ditt sköte egentligen? Bara undrar.

Mvh // en sån där som vill veta men typ inte men ba tycker det är lite spännande vad som ska ske eller vad fan vet inte ens vad jag ville säga med detta.

Idag är det vår dag!
Vi kom försent till demonstrationen. Alla hade gått, vi stod ensamma kvar hand i hand. En känsla vi känner igen oss i. Att stå ensam kvar.
Sen var vi på föreläsning. Det kändes som att gå i mellanstadiet igen. När blyga Tommy skulle redovisa om nån kung i nått land som blev dödad. Alltså ganska totalt begränsat inspirerande.

Inga höjda röster idag från vår sida inte. Åh åh tjejer. Hoppas nån annan lyckades bättre. Fred (ingen jävla kärlek)

Åh det är så fint när mensen kommer.
Det krampande suget i mellangärdet.
Då vet man varför man lever.

/hälsningar från en barnafödande produktionsmaskin

så jävla värdelös dag. kåta, frustrerade och arga.
ska äta pizza och se en jävligt brutal film nu hejdå.

(wikipedia)

Kloaköppningen är en kroppsöppning som finns hos kloakdjur, fåglar, kräldjur och fiskar. Den fungerar som analöppning men det är även genom den som befruktning och äggläggning sker.
Kloaköppningen är gemensam för tarm, urinrör och könsorgan.

Idag vill jag bara gråta. Det är hormonerna. Hormoner... jävulens verk.

Ibland när jag har dagar då allt känns jobbigt och dumt och fel så brukar jag tänka på saker som gör mig lycklig. Det är inte jättesvårt faktiskt.

Något som gör mig jättelycklig är kaffe. Kaffe är ett så jävla fint ord dessutom. Så vackert att jag överväger att döpa mitt framtida barn till Kaffe. Upptäckte att det faktiskt är tillåtet att heta det. Jag associerar kaffe med allt som är fint i livet. Jag blir lycklig när jag känner lukten av kaffe, när min tunga nuddar vid smaken av kaffe, jag blir till och med varm inombords så fort någon nämner ordet kaffe.

"Vill nån ha kaffe?" det är väl klart att jag vill ha kaffe! Jag vill leva mitt liv med kaffe, hålla handen med kaffe,  ingå äktenskap med kaffe, anförtro all min kärlek åt kaffe. Titta, smeka, smaka på kaffe varje dag.

Tack kaffe, för att du finns i mitt liv.
I nöd och lust.

Vi på Fittan gillar coola brudar

Sitter och tänker på män i för korta byxor. Tycker ni det är snyggt eller? Jag fattar inte grejen.
Tacksam för svar.

Idag kom jag på att jag ska bli cool. Göra massa kreativa, balla saker och leva som en pimp.
Ska leva livet tills jag dör, skita i allt tråkigt och negativt och bara unna mej.
Ska bli så jävla gött!

Idag tänker jag på silikonbröst.
Jag borde skaffa jobb, pengar i allmänhet eller bli konstnär. Men jag googlar silikonbröst istället. Jag har aldrig känt på silikonboppar, men jag skulle vilja. Jag skulle jättegärna vilja, mest i forskningssyfte, så jag vet vad jag snackar om liksom. Man kan väl inte vara emot nånting man inte har full uppfattning om.
Men ändå. Det är ju så mycket med det som man kan vara emot. Det känns ju så fel, plast i brösten! Men vad vet jag, jag har ju aldrig kännt på nåra. Mina bröst är små och fina. Superfina, bara bröst. Inte ett dugg heliga och samtidigt ändå litegrann ibland..

Det här inlägget vill jag ska läsas lite som en kontaktannons. Om det är så att nån skulle kunna tänka sej att låta mej känna lite på deras silikonbröst, hör av er! för guds skull.

Hallå. Jag är jävligt snygg. Vi är jävligt snygga. utanpå och inuti.
Jag förstår att alla som läser kanske inte vet det. Så det är bäst att jag talar om det, tänkte jag. Nu vet ni det.

Förlåt, jag ljög. jag är inte alls känslodöd. Jag har ju massor av kärlek! Det är bara "kär" kärleken jag inte riktigt lyckas med. Eller så vet jag bara inte vad det innebär eller hur det ska kännas. Det är tvåsamheten jag inte gillar.

Mer kärlek, mindre tvåsamhet!

Har tänkt en del på det här med stolthet.. Hur mycket stolthet ska man ha egentligen? Alltså hur mycket stolthet är okej att ha utan att det liksom blir för mycket? Var går gränsen? Tycker det är frustrerande jobbigt att tänka på ibland. "För mycket" stolthet hindrar en, sätter stopp och så går man kanske miste om en hel del för att man inte sätter saker och ting på prov, typ. Jag menar provar man inte så vet man inte. Sen är det ju det där med "för lite" stolthet. Att sakna känslan för var gränsen går, när man gör bort sej, när det blir för mycket, när det är nog helt enkelt. Den ultimata stoltheten är väl kanske den som är placerad precis i mitten av för mycket och för lite. Men hur fan hittar man den då!?? Det är en jävligt hårfin gräns man lätt kan trampa över på båda sidor från mitten.

Är det konsten att kunna ta för sig utan att det blir för mycket? Men då känner jag, vad är för mycket? Blir galen. Hur som, slutsatsen blir väl helt enkelt att man får balansera på mitten och passa sig jävligt noga för att falla över.

Det verkar som om en svampinfektion har fått fäste i mitt undre liv.
Jag blir nästan lite fascinerad över hur mycket olika bekymmer en fitta kan framkalla..

Hej. Vi smider planer om barnböcker med genusperspektiv och tillhörande berättarband. Vi kommer nog bli rika inom en snar framtid.
Vi har även funderat på hur det känns för killar under samlag. Alltså hur det känns att få sin dase i en fitta, och tänkte att det nog är som att ha en jättestor klitoris och stoppa in den i något mjukt och fuktigt. Lite avis blir man ju...

Mitt liv är fantastiskt!

bara så ingen tror nått annat. Jag älskar livet.

Hej. Jag vet att jag är bitter. Men det är inte så konstigt eftersom jag har en sådan ragata till mor. Det har jag nämligen fått höra från en föredetta styvfar. Så det är inget mer med det ente.

Jag vet att jag antagligen aldrig kommer att bli kär på riktigt. Kanske kommer jag tvinga mej själv till att tro att jag är det, bara för att inte behöva inse att jag är helt jävla känslodöd. Men mest troligt är det att jag sitter med snoriga ungar och frånvarande make när jag är tretti. Jag är inte dum. Jag känner liksom inte att jag har några bra föredömen. De flesta äldre människor i min närhet är antingen separerade eller har begränsat härliga förhållanden. Varför skulle jag lyckas bättre.

Jag är 20 år och förbannat bitter. Tragiskt kan tyckas. Men känn ingen sorg för mej! för det gör inte jag.

Idag vill jag bara upplysa alla om att vi är ett jävla fynd.
Som när man hittar något riktigt snyggt på myrorna under femtilappen.
Billigt. Bättre begagnat.

Tycker lite synd (men bara lite) om alla som inte förstår vilket kap vi är.
Hur mycket man får för pengarna liksom..

16-åriga flickidolen Justin Bieber tycker att ”det är sorgligt” när en kvinna blir gravid efter en våldtäkt – men menar att ”allt händer av en anledning”.

– Jag förstår inte hur det kan vara en ursäkt för att göra abort, säger den unge artisten.

Det är i en intervju med brittiska Rolling Stone som den djupt kristna 16-åriga flickidolen Justin Bieber ger sin kontroversiella syn på sex, våldtäkt och abort.

Han är, sin tro till trots, inte emot utomäktenskapligt sex, men tycker att man ”inte borde ha sex med någon som man inte älskar”.
Han tycker att ”det är sorgligt” när en kvinna blir gravid efter en våldtäkt – men menar att ”allt händer av en anledning”.
– Jag tror inte på abort. Jag tycker att ett embryo är en människa. Det är som att döda ett barn, säger han till Rolling Stone.
Och fortsätter:
– Jag förstår inte hur det kan vara en ursäkt för att göra abort. Men jag har inte själv varit i den positionen så jag kan inte avgöra det.


Kära Justin baby, du ska nog låta bli att uttala dig om saker du inte har en aning om. Tack.

P.s. För att få en fulländad dag råder vi er att baka scones.

Kärlek, fred och förståelse

Ja, då var det alla hjärtans dag igen. Men sånt kapitalistiskt trams vill vi inte veta av.
Alltså, vi gillar ju kärlek. Men inte på det sättet som alla hjärtans dag står för. Mamma-pappa-barn hysterikärleken med tiotusen röda rosor och chokladhjärtan.. Känns så ytligt och inrutat. Och så mycket ångest det framkallar hos alla som inte har den där underbara flickvän/pojkvännen.

Vi bojkottar alla hjärtans dag och gör om det till en vanlig kärleksdag. Umgås med dom vi älskar mest, vilket innebär varandra och oss själva. Skickar ett jagälskardej-sms till mamma och försöker vara allmänt kärleksfulla.

PUSS OCH KRAM

Hej. Jag tänkte bara säga att jag förtjänar det bästa. Så bra är jag. Hejdå!

Önskar många gånger att jag vore lesbisk. Inte för att jag tror att det är så mycket lättare, men helt enkelt bara för att jag tvivlar på att jag någonsin kommer kunna leva med en man.
Lite jävla bisexuell ska man väl kunna bli iallafall.

För övrigt har jag anammat en urinvägsinfektion. Då undrar jag: Vad är grejen med det? Varför?? VA!!?!? JAMEN SVARA DÅ FÖR HELVETE DET GÖR JU ONT!!!!!!!!!

Ett par fördelar med att vara tjej, alternativt bli lesbisk:

1. Tjejer ser rent allmänt mycket bättre ut
2. Man slipper självömkandet, "tycka-synd-om-sig-själv" hela tiden
3. Tjejer beter sig inte som om dom vore döende när dom är sjuka
4. Om man träffar en tjej slipper man undra "är hon sur eller är hon ointresserad" för
att hon inte svarar på sms...
5. Man slipper bli avbruten när man pratar, eller helt enkelt bortglömd mitt i samtalet

Återkommer med fler anledningar i framtiden, annars är ni välkomna att fylla på listan med oss om ni vill.

Tjing tjong!

Gode Gud har för ovanlighetens skull besvarat våra böner.
Tack baby.

..men jag känner aldrig någon fysisk attraktion. Inte ens ett spontanryck i boxershortsen.

Hej. Jag fyller år snart.

Önskelista:

• Menskopp
• Lasersvärd
• Fred på jorden

Men kvinnor och män är ju genetiskt olika!
svar: Människan har till 90% samma gener som schimpanser.
/jennie sjögren

Jag blir alltid så förfärligt povocerad när man pratar feminism och nån kommer med "förklaringen":
- Men vi är ju faktiskt genetiskt olika, det är inget vi kan göra något åt. Män gillar bilar och kvinnor gillar bäbisar. Så är det bara. Så har Naturen skapat oss. Det är ju bara att kolla på djuren!

Jag vägrar tro på den förklaringen.
Och jag undrar verkligen var gränsen går. Vem bestämmer, och var sätter man den. Alltså hur mycket det är Samhället eller Naturen som påverkar hur vi beter oss. Och hur "naturlig" kan en gräns bli som sätts av någon (antagligen en manlig forskare) som påverkats hela sittt liv av både natur och samhälle.. Riktigt jobbigt läge.

Förstår inte varför det ska vara så svårt att få knåda?
Vem fan säger nej till ett knådförslag? Känner.. ska man behöva nöja sig med dom fula?
Tycker knådpågar kan ta och skärpa sig. Speciellt äldre pågar som mesar sig som om
dom vore femton. Ligg med mig för helvete istället för att låtsas som att du är för cool/
för gammal. Din nonchalans gör mig inte det minsta attraherad. Du vet ju att du vill töntjävel.

Hejdå.

ONANIBILD

Gode gud ge oss lite knådepågar! det är allt vi begär.

(Anastasios - helst som bög.)

(Jacob - med påse på huvudet)

(tihihih xD riktiga knådepågar)

I väntrummet på ungdomsmottagningen vid triangeln, har dom ett jättestort ägg innuti en bur. Vad vill dom förmedla med det måntro?


F.ö gillar jag inte att gå till UM. Tycker tanterna är obehagliga besserwissrar.
-"Du lever farligt unge dam." blablabullshit, jag käkar ju p-piller!..

Vi håller på att bli coola. Så nu jävlar får ni akta er.

AMEN NU RÄCKER DET. Kan alla sluta räcka ut tungor på bilder. Det är skitäckligt. Jag vill inte se din äckliga tunga som gud vet vad du har gjort med (typ ätit leverpastej!?!? uä!?)
Det är inte tokigt med tungor, det är äckligt. Håll den inne om du inte ska hångla med mig, men då ser jag den ändå inte så det går för sig men förhelvete. Någon jävla måtta får det vara på de här svinerierna.

Hehe. Den här helgen har varit rolig.
På utkanten hitta jag en såndär "lär känna dina bröst" lapp. Och jag blev såklart tvungen att klämma lite, man vill ju inte ha cancer liksom. Då tittade min kamrat på mej med stora ögon och sa: Men Lisa! Du gör mej generad. Tänk om jag hade ställt mej och masserat min snopp sådär!?

Ibland tycker min mamma att jag går in lite för hårt för det här med feminism och orättvisor och ta över världen strategier osv.. Och tycker att jag ska tagga ner lite så jag inte skrämmer bort varenda pojke i min omgivning, dom är ju faktiskt bra att ha ibland. Menar hon. Då brukar jag bli butter och byter samtalsämne.

Men jag har tänkt och kommit fram till att om män, som generellt är fysiskt starkare än kvinnor, är rädda för en blond och blåögd tjej på en&sextifem så är dom fan skitfega..! Och vafan ska jag med en skitfeg man till?

Diskussioner om män leder lätt in på samtal om döden.

När tampongen börjar läcka igenom vet man att det är dags att gå.

Bara ett litet allmänt visdomsord till grabbs där ute:

alltså, snälla sluta ha så höga tankar om er själva. Det är inte attraktivt och det är inte kul och framförallt förstår ni inte att det är rätt lätt att se igenom? Fast det är väldigt roande att tänka på hur ni väntar dom tre magiska dagarna innan ni hör av er. Sen får ni panik och kan inte svälja er stolthet om man är "för på", som det heter, och "för på" är man ju om man visar minsta lilla tecken på intresse. Så helst ska man ju vara allmänt kall och sådär lite oinstresserad. Gud förbjude om man visar intresse för då backas det flera hundra meter bort och ja, kanske till och med kilometer. Sen dröjer det en månad eller så tills ni fulla, ensamma och kåta hör av er mitt i natten för att ni vill ligga.

Så till nästa gång ni inte vill svälja er stolthet: ta det lugnt, hör av dej nästa dag istället för att gå runt och vänta tre dagar, du behöver inte låtsas som att du är alldeles för upptagen för att skicka iväg ett sms.

Och det kanske allra viktigaste: alla tjejer vill inte bli ihop med dej för att ni har träffats en gång och bytt nummer.
Vi vill också bara ligga.

Nej Tommy, vi vill inte ha sex med dig.