Vill bara säga att min mamma är fantastisk. Hon är bäst på hela jorden. Ibland tänker jag på hur livet utan henne skulle vara och jag vet faktiskt inte hur jag skulle klara mig.
Tänk att jag kan åka hem till henne, få mat, prata ur mig om livet, få hjälp med mitt scenprov och sen sitta och gråta i två timmar och inte en enda gång får jag känslan av att min mamma tycker jag är töntig eller gnällig för det. Sen kan hon skicka sms till mig dagen efter och när jag inte svarar ringer hon upp mig och jag gråter en timme till. Och det är liksom helt okej.
Tror inte någon annan accepterar mig så mycket som min mamma. Puss på henne och alla mammor som stått och lagat mat hela ens uppväxt och brytt sig.
Så skönt det är när folk bryr sig. Folk borde fan bry sig mer och sluta spela på nån jävla blasé image, så jävla jobbigt.