Vaknar varje morgon av solens strålar och en panikochstressihelakroppen-känsla som kittlar dödsskönt i kistan. Stiger upp och rostar gammalt bröd till frukost, ena sidan blir alltid svart och känslan av att inte räcka till, att man inte är bra nog, inte duger helt enkelt tar vid. Och det fanskapet ligger oftast på lur resterande del av dagen.. om det inte är så att man köper folköl och skiter i allt och sitter i parken istället.

Att inte duga-känslan är den värsta. Då behöver man typ den här låten:



I left my head and my heart on the dance floor.