Idag är det vår dag!
Vi kom försent till demonstrationen. Alla hade gått, vi stod ensamma kvar hand i hand. En känsla vi känner igen oss i. Att stå ensam kvar.
Sen var vi på föreläsning. Det kändes som att gå i mellanstadiet igen. När blyga Tommy skulle redovisa om nån kung i nått land som blev dödad. Alltså ganska totalt begränsat inspirerande.

Inga höjda röster idag från vår sida inte. Åh åh tjejer. Hoppas nån annan lyckades bättre. Fred (ingen jävla kärlek)