Jag och Didi gick en promenad i kungsparken och rätt som det var fick vi bevittna en gruppvåldtäkt. Det var ungefär fem hanar som sprattlade i en hög ovanpå en stackars dam. Dom bet med näbbarna i huvet på henne och turades om att kväkandes jucka henne i baken. Hon bara låg där. Va skulle hon göra liksom, vill man ha barn så vill man. Men sen stapplandes flög hon ner i dammen.
Enligt mitt barnpassningsbarn så bråkade dom. Man kanske faktist borde börja definiera kärlek som en handling istället för en känsla, trots allt. Då kanske det är lättare att sluta älska nån som misshandlar en, tex osv etc mm.

Men vad vet jag. egentligen är jag för trött för att tänka sånna här tankar. Egentligen vill jag bara sitta här och tycka synd om mej själv.