Allting har sitt slut. Ja så är det, allting har sitt slut. Allting tar slut. Till och med sånt som inte riktigt har börjat.
Men det är ju därför livet är så jävla roligt och lärorikt. Eller? För att vi ska lära oss att ta vara på saker och ting och inte ta en endaste liten del av det för givet. För allting tar ju slut förr eller senare och så står man där och ångrar att man inte tog vara på det som varit.

Det är underligt det där. Hur man ofta vill att tiden ska gå snabbare. Man stannar inte upp och tänker på att ta vara på ögonblicket. Man tar folk runt omkring sig för givet, och framförallt tar man livet för givet. Och man tänker inte på att allting är så tillfälligt. Det är läskigt. Och det är läskigt när dom bra sakerna tar slut. Man är aldrig riktigt beredd. Men jag tror att det är just då man inser att ingenting varar för alltid, och det är smällar man får ta. Acceptera. Säga tack och hej. Det var den tiden.
Dä ä lite jobbigt.

Jag tänkte jag skulle bli som Doppler. Flytta ut i skogen, leva på lättmjölk, bli kompis med en älg, spela djurmemory och snida på min totempåle.