Konsten är ju ändå det viktigaste här i livet. Om så alla människor i världen skulle försvinna eller dö, så är det ingen fara. För man har ju ändå konsten. Om man är lagd åt det hållet alltså. Man behöver inga vänner, släkt eller familj.. Ingen värme och kärlek, det behövs inte när man har konsten. Absolut inte, snarare tvärtom. Är man ensam och inte behöver bry sej om något annat än sej själv, har man otroligt mycket mer tid till att göra konst. Visst är det så.

Och dessutom måste man ju nästan vara iallafall lite deprimerad för att kunna göra riktigt bra konst. Det är ju bara att kolla på vilken framgångsrik konstnär som helst, inte verkar dom leva särskilt lyckliga liv. Nä, det är nog så det måste bli. Jag måste göra mej av med alla nära och kära och gräva ner mej i djup depression om jag ska komma någonstans. För konsten är ju ändå det viktigaste.