Ni vet de där små grejerna som gör livet värt att leva, ni vet dem. Som en skön bajstolle, ni vet dem. Ni vet när man är och tränar och man ger järnet. Gått på löpbandet i 30 min med gradient 2.5 och ba svettas som man nästan skäms. Men man pressar för det är så jävla gött och plötsligt så kommer det. Klibbet mellan skinkorna. Rövsvettet tränger äntligen fram.
Då, mina vänner, då jävlar vet man att man lever.