Cola, snus och djupintervju med Peter Jöback på tv. I vissa stunder är livet helt fulländat

asså jag vill bara ligga lite snälla

Det finns en plats på jorden, där solen aldrig ler.
Den platsen heter Boden, dit vill jag aldrig mer.


Såg Jägarna med mamma igår. Nu vill jag hem.
Möllan känns tryggt och fridfullt jämfört med norrlandsskogar..

Det är inte så svårt att få ligga lite. Det är bara att slå på charmen och sänka kraven.
Sen är frågan om man verkligen vill sänka sina krav, måste man behöva sänka kraven för att få ligga? Det tycker jag är synd. Att dom där man vill ligga med antigen har flickvän eller är dummaihuvet. Vart är världen på väg, undrar man.

Ja, det undrar man. Ofta tappar jag hoppet på mänskligheten. Men det gör inte så mycket för jorden ska ju ändå gå under.. eller hur var det nu? Vad hände med det egentligen? Här går man och hoppas på lite spänning i tillvaron, och vad får man? Lite åska!? Ja jävlar ja. Men sanningen är att jag älskar livet.

Nä nu tackar jag för mej. Kvällen avslutas med Skins, te och snus som alla andra kvällar. Adjö.

Hej kära bloggen. Vet liksom inte riktigt vad jag ska skriva. Har varit en minst sagt omvälvande vecka och är därför speechless som M.J. skulle ha sagt. Därför tycker jag att det är passande att avsluta veckan med en omvälvande video.

Lite saker som jag tycker är synd:
1. Att ingen vill upptäcka min briljanta talang och typ erbjuda mig en roll i en kommande film eller teaterföreställning
2. Att jag äter destruktivt (nä okej inte jätte ville bara använda ordet destruktivt vet ej varför). Det känns inte alls kul i och med att det var meningen att jag skulle träna och få en beach body hot girl muskler och sånt. Men så finns ju alltid burger king och halloumirulle.
3. Att tanter inte förstår att den typiska tantfrillan inte är så fin, att det vore ascoolt om dom klippte typ side cut eller mohawk istället. Alternativt hade långt hår.. till att börja med i alla fall.
4. Att jag inte får mer pengar så att jag kan unna mej. Det var längesen jag unnade mej. Hallå gud kan du hjälpa mig?
5. Att det ska vara så svårt att få ligga lite. Detta förstår jag verkligen inte. Tröttsamt.
6. Att jag inte bor i Spanien än. Och att Juliano Julian Pablo Gonzalez dile al amor corazon inte hittat mej än och att jag inte hittat honom.
7. Eller att Sid från Skins inte hittat mej än och att jag inte hittat honom. 
8. Att det är jobbigt att vara vuxen och hålla på och fixa det för sej hela tiden. Jävla vuxenlivsproblem. Alltid är det nåt.

Tycker jag är jävligt synd.

Do you think I give a damn about a bitch I ain't a sucker

- Eazy-E

Jag tvivlar starkt på att tvåsamhet är bra för mänskligheten. jävla hittepå.

Ibland är det lätt att glömma bort att man förtjänar det bästa. Ibland måste man stanna upp och tänka efter lite, för sitt eget välbefinnande. Ställa sej framför spegeln och klämma några pormaskar och ta sej en funderare. Förtjänar jag det här? Nej. Gör nått åt det då. Ja.

Jag vill höja ett varningens finger och be er alla att undvika umgänge med människor som inte vill er ert bästa. Dom kan ta sej i sketan. Man förtjänar det bästa. Glöm inte det.

Visdomsord.

Nämen förlåt. Jag kanske var lite hård i föregående inlägg. Det här med att ni är fula och bajstolle osv.
Ni är förstås vackra och fina och sådär. Ville nog helst bara skriva "polera en bajstolle", tycker det är ett utomordentligt uttryck. Ville nog helst bara få in ordet bajstolle rent allmänt. Ett fantastiskt ord.
Hade kanske bara kunnat skriva bajstolle rakt upp och ner utan det andra negativa, men jag vet inte. Kändes inte rätt i just den stunden.

Söker då en skola imorgon. Ska stå framför okända människor med tom blick och ge lite av min själ i ca 3 minuter. Bara riva upp mig sådär liksom på 3 minuter. Tänk vad man utsätter sig för här i livet. JA TÄNK VA.

Laddar med positiva tankar och David Bowie. Och även den där balladlåten där hon sjunger "AND YOU, AND YOU, AND YOU, YOU'RE GONNA LOOOVE MEEEE"

snälla fina livet behandla mig väl snälla fina livet puss

Jag skulle vilja säga en sak till alla er därute..alla ni...alla ni som håller på med era utseenden hit och dit och fixar naglar och klipper och vaxar och har er. Till er vill jag säga:
Är man ful så är man. Det blir inte så mycket bättre än såhär. Face it and embrace it.
Man kan inte polera en bajstolle.

Tack för mig.

Nej vet ni vad!










Jag skulle skriva någonting jävligt smart och intressant men så glömde jag bort det.

Näe men det känns förjävvla bra faktiskt. Livet.
Har redan ställt in mej på att det blir Fridhem nästa år. Och det känns fint. Ingenting spelar så stor roll längre. Det känns bra att lämna allting. Och det är en ovanlig känsla för att vara mej. Blir inget "gråta hela bilresan hem från göteborg" den här gången. Som när jag var ung förr i tiden. Oftast är jag fruktansvärt dålig på avsked och vill helst alltid ha allt som det alltid har varit. Men denna gången finns det liksom inte så mycket jag kommer sakna tror jag. Skönt. Eller jo, en skara fina människor kommer jag ju sakna såklart.. Men ändå.
Och även om det kanske inte blir Fridhem (ska inte ta ut segern i förväg) så är det ändå en bra känsla. För om man inte bryr sej blir man inte ledsen. Antar att det är så min bror tänker på tal om nått helt annat. Lillebror, vad ska det bli av dej.

Life's a bitch and then you die, that's why we get high.
Livet är en hora och sen dör du.
Livet är en gåta.
Livet på en pinne.

We are all the winners, we are all the best
Att vi får va tillsammans det betyder mest







skoja

Man kanske ska bli fashion. Köpa alla kläder på monki och andra coola affärer. Skaffa mittbena och såna där höga häftiga skor. Bli skitsmal och lång. Gå på nöjesguiden smygläsning. Lyssna på sån musik som man ska lyssna på och på band som ingen hört talas om. Ha rött läppstift. Röka röven av mig och ha långa kjolar och se jävligt intressant ut bara. Läsa mediadesign och skriva sarkastiska krönikor.
Man kanske ska göra det kanske ska bli det för då kanske alla flockas kring en och älskar en och vill leva resten av sitt liv med en.

Nu är man bara en kortis som ser ganska tråkig ut. Sen är ju jag sjukt smart och rolig och fantastisk men det är det ju ingen som inser, det är därför jag överväger fashion-grejen.

Fast nä...de är så sjukt fula

"Karlar och spårvagnar springer man inte efter. För det kommer snart en ny."

Jag upptäcker nya egenskaper hos mej själv, sånna som jag hatar hos andra. Till exempel att jag stänger av och drar mej undan när det blir lite jobbigt. Blir feg och kan inte stå för vad jag gör.
Det känns mindre bra. Blir liksom lite klyven när moral och verklighet går isär. Jag vet hur jag vill vara och hur jag vill att andra ska vara mot mej. Sen gör jag tvärtemot. Jag blir förbannad när folk gör sånt här mot mej men jag kan lättsomenplätt göra det själv. Jag skyller på att jag bara råkar hamna i situationer jag inte kan hantera och att det inte är mitt fel.. Och blir äcklad av mej själv. Nu sitter jag och blir äcklad av min egen odör dessutom. Måste köpa ny deo.

Jag kan bli provocerad av glada människor. Det känns fel att jag blir det, varför blir jag det? Det är väl jättebra att folk inte är bittra och cyniska. Jag hatar egentligen cynism, och tycker det är skitjobbigt med folk som klagar på allt. Men ändå, när någon ler mot mig på stan blir jag inte glad utan tänker " Vafan är det med dig vad är det som är så jävla roligt". VARFÖR BLIR JAG INTE BARA GLAD.

Ska sluta med detta nu, ska uppskatta glädjen och kasta små blommor på folk. Det är väl så man sprider glädje?

Hej. Nu orkar jag inte mer. Ibland hamnar man i en ond cirkel av dumma tankar som orsakar stress och frustration. Då är det fan hög tid att bestämma sig för att skita i allt som får en att stressa eller ödsla negativ energi. Jag behöver nämligen all min energi just nu och jag behöver alla positiva tankar i världen. Stress och frustration är mentalt och nu ber jag min hjärna från djupet av mitt hjärta att ställa om sig.

Dessutom skulle jag vilja be självupptagna, känslokalla, "det-är-coolt-att-inte-bry-sig"-människor att inte komma i närheten av mig. Livet är bra mycket enklare utan er.
Så, då var det överstökat. Skönt.

Med mycket vänliga hälsningar // Dasha

Jag har fått nog. Bägaren har runnit över. Sista potatisen har blivit satt. Indinen har ramlat ur hammocken. Jag lämnar nu detta livet för ett annat, och beger mig av mot gryningen i hopp om att finna en plats med vidgade vyer.

Lev i frid, vänner. Det hoppas jag på att få göra för en gångs skull