Allting har sitt slut. Ja så är det, allting har sitt slut. Allting tar slut. Till och med sånt som inte riktigt har börjat.
Men det är ju därför livet är så jävla roligt och lärorikt. Eller? För att vi ska lära oss att ta vara på saker och ting och inte ta en endaste liten del av det för givet. För allting tar ju slut förr eller senare och så står man där och ångrar att man inte tog vara på det som varit.

Det är underligt det där. Hur man ofta vill att tiden ska gå snabbare. Man stannar inte upp och tänker på att ta vara på ögonblicket. Man tar folk runt omkring sig för givet, och framförallt tar man livet för givet. Och man tänker inte på att allting är så tillfälligt. Det är läskigt. Och det är läskigt när dom bra sakerna tar slut. Man är aldrig riktigt beredd. Men jag tror att det är just då man inser att ingenting varar för alltid, och det är smällar man får ta. Acceptera. Säga tack och hej. Det var den tiden.
Dä ä lite jobbigt.

Jag tänkte jag skulle bli som Doppler. Flytta ut i skogen, leva på lättmjölk, bli kompis med en älg, spela djurmemory och snida på min totempåle.

Man är inte det man gör. Man är den man är.

Att alltid vara nåbar, är att aldrig vara riktigt nåbar.


Lite visdomsord så här på kvällskvisten från mig, Nina Dahn. Vill ni ha mer kunskap så kan ni säga till. Jag besitter mycket kunskap och vishet och kan det mesta. Sen är jag snygg också. Så man skulle ju kunna säga att jag är en riktig höjdare, ja det skulle man tycker jag.
Så bra då har ni alla insett det.

ps. jag är ganska rolig också ds.

Jahap. Här sitter jag i mitt 10kvadratmetershem och tänker på bröstvårtor. Eller bröst i allmänhet, men bröstvårtor i synnerhet..

Det är klurigt med bröstvårtor. Som tjej får man ha på sej jävligt urringade kläder och gärna pyttepytte-bikinisar också, bara man inte visar bröstvårtorna. För råkar man visa bröstvårtan har man plötsligt visat hela bröstet, och det går ju inte för sej. Alltså tänker jag automatiskt att det är bröstvårtan som är det syndiga, hemlighetsfulla, det heliga som man inte visar upp hur som helst.

Men sen måste jag tänka efter en aning för mej själv.. Vänta nu här! Stopp och belägg, då borde ju inte män få springa runt och vädra tuttarna i det fria heller. Om det är så att bröstvårtan är bröstet..

Men så är det ju inte, nu får jag sluta larva mej. Det är såklart fruktansvärt stor skillnad på bröst och bröst. Dom kvinnliga brösten ska skylas, och så är det med den saken. punkt slut.

Jaa, vad ska man säga. Behöver jag säga nått alls egentligen?
Bra film, bra låt, helt enkelt.

Här i Svalöv finns det ett livs som kallas "snusket". Namnet har uppkommit för att det är lite skabbigt och de har ofta varor som gått ut. Mina förväntningar på snusket var höga, jag tänkte mig något äckligt och vidrigt. Eller ja, snuskigt helt enkelt. Men när jag för första gången gick in på snusket kom en hemtrevlig våg över mig. Snusket är ju som vilket möllan-livs som helst i malmö!!!!! Jag kände mig så hemma och funderar på att bosätta mig där. Så kan jag va i malmö och Svalöv samtidigt. Ska nog göra det. Gör det nu. Har packat och allt och ser fram emot mitt nya liv i frihet kring horisonten. Eller dylikt.

Det känns kul att den här bloggen lever lite i alla fall. Fastän vi inte är tre fittor under ett och samma fittak längre så är det gött att vi fortfarande har fitterier levande inom oss. Vill passa på att säga hej till er därborta i Svalöv. HEJ!!

Här i Malmö är saker och ting som saker och ting ska vara. Lite roliga, lite trista, men mest roliga. Lever och frodas gör jag. Mer eller mindre. Ibland undrar jag hur jag hinner med livet. Men det känns bra att jag gör det, annars hade jag nog blivit besviken på mig själv.
Idag har jag blandannat skrivit en reflektion, och nu sitter jag här och undrar vad det är jag egentligen har skrivit. Märklig känsla det där. Att inte riktigt veta. Lite jobbig, påfrestande liksom. Fast så kan jag nog känna med det mesta här i livet, inte bara när jag skriver en reflektion. Vad är det jag gör egentligen? Hehehehe nä, det är nog lika bra att bara göra och inte tänka så mycket. Tänk vad mycket man tänker. Man bara tänker och tänker och tänker. Och till slut tänker man så mycket att man slutar göra. Ni förstår nog inte vad jag menar, men det är lugnt för jag tror jag fattar.

Något ni borde tänka på att göra är att läsa en eller annan Katitzi-bok. Till exempel den här, den har jag precis läst och den, ska jag ta och säga er, är en hejdundrande bok.

 
Sen kan ni även ta och njuta av den här hejdundrande videon...
http://youtu.be/FIQ2Rxh1k9Y

Idag har det gått exakt en månad sen jag började skolan. Gudars skymning vad tiden flyger iväg. Att tiden går långsamt på landet vet jag inte vem som har hittat på.. För på det här landet går det iallafall rysligt snabbt, veckorna flyger iväg. Har ju inte ens målat klart min första tavla än. Och hösten bara kom, liksom bara sådär.

Fast å andra sidan har jag upptäckt att man kan bli vansinnigt rastlös i svalöv. Ibland kommer jag inte ens ihåg varför jag så gärna ville hit. Ville jag egentligen bara bort från det gamla. Leker jag bort ett år av mitt liv för lånade dyra pengar?

Jag vet inte. Men jag mår iallafall bra nu.

Jag kan bli så oerhört provocerad av facebook-statusuppdateringar. Inte själva innehållet av uppdateringen, utan bara att folk gör det. Även jag. Jag brukar skämmas direkt efter jag har uppdaterat en status. Jag blir nog provocerad för att det är så uppenbart att man genom sin uppdatering försöker skapa en bild av sig själv och sitt liv och visa att "här är jag jag finns hej hej HEEJ SEE MIG" och det känns sorgligt och som att man inte är närvarande i det faktiska livet utan mestadels genom facebooklivet. Och det om nåt är ju makalöst hemskt när man tänker efter.

jajaja bor ju i svalöv numera och är glad över alla fina människor här och att jag får gå runt och vara ganska ful och sunkig och spela teater hela dagarna och inte alls behöva raka benen, utan istället leva i symbios med min kroppspäls som omfamnar min starka kroppshydda. Den är stark den. Sen saknar jag folk som jag inte får träffa varje dag längre, men jag vet att de finns ganska nära ändå och blir glad bara jag tänker på dem.
Sen har jag tänkt på massa andra saker. puss så länge.