ibland blir jag ledsen, ja men av tanken liksom. tanken på det hela. shit det är sjukt, tänker jag. om och om igen. jag borde ju sluta förvånas. män har en odräglig förmåga att mindfucka en helt, som en otrevlig liten parasit som gör sig hemmastadd i huvudet och sitter och pillar en i tankarna. gräver och gröper ur med sina spinkiga fingrar. som grädden på moset balanseras det lögner i en salig blandning, som på en cirkuslina, ramlar ner och blir så väldigt genomskinliga. "såja lilla gumman jag är så snäll så, som en ängel. sluta nu, titta på mig och mina gulliga hundvalpsögon och ge mig en kram". amen håll käften jag orkar inte mer. jag citerar en god vän "häng dig i din långa fläta nånstans".

men sen blir jag ledsen igen. tack. verkligen, tack.