Nuförtiden tänker jag mest på hämd. Jag vill trampa tillbaka, pissa lite på dej som du har pissat på mej. Framförallt vill jag ha min stolthet tillbaka, stolthet och självkänsla tack.

Jag vill att du ska lida alla helvetets kval. Jag känner för att idka brutal älskog mitt framför näsan på dej, kissa ismyg i ditt morgonkaffe, skriva varningplågadkonstnärskuk med spritpenna i pannan på dej, skrika ut till hela världen att du är en självcentrerad, fruktansvärt instabil och osäker elak människa som dessutom har dålig andedräkt och bara snackar svammel om drömmar och framtid som du aldrig kommer förverkliga, idiot. Jag hoppas att du läser det här och att du får fula barn också.

Men mest är jag förbannad. Jag hatar den människa som du fick mej att bli och jag hatar att jag tvivlade på mej själv när det va du som gjorde fel. Jag hatar att du har gjort mej bittrare än någonsin förut. Jag hatar att du fortfarande snor av min tid och energi och jag hatar att allt dethär kommer upprepas flera gånger om innan livet är slut.

Mvh från arg tjej