Snart kommer det ett inlägg där det kommer nämnas några anledningar till varför man egentligen borde bli lesbisk.
Skriver på punkter just nu, men kunde fan inte hålla mej med denna punkten:
punkt nr. 11:
- man kan gråta ut utan att ens partner tycker att man är jobbig, BUHÄ "jag klarar inte av att se när du gråter", alternativt, "sluta böla, jag mår dåligt och orkar inte se dej må dåligt också. Om du också ska komma här och må dåligt kan du lika gärna gå".
NEJ vet du vad jag tänker fan inte gå! Jag tänker sitta här och tycka synd om mej själv. Ja, det tänker jag. Och vet du varför? För att jag är ledsen. Och när man är ledsen gråter man. Och att gråta är väldigt naturligt. Och dra åt helvete om du inte klarar av mina tårar. Jag är så förbannat, sinnessjukt, outhärdligt trött på dej. Att allt ska börja och sluta med dej. Du, du, du, du. Hur fan orkar du ömka dej själv så jävla mycket hela tiden? Se dej omkring så kanske du någon gång kan få syn på att jag är det bästa som någonsin har hänt dej. Men du ser dej aldrig omkring. Och vet du varför? För att du är så så sjukt jävla självupptagen, för att allt du ser är dej själv. För att du säger åt mej att gå trots att jag är din jävla räddning. Men du är så blind, så blind. Så ofattbart liten i dej själv att det enda som ryms i din lilla värld är du, du och du.

TACK OCH HEJ!