Trevlighetssyndromet
I situationer som borde utlösa vrede eller protester sitter vi där tysta. Om vi verkligen blir arga håller vi det för oss själva för att undvika en öppen konflikt. Men det är inte bara vreden vi håller för oss själva. Vi undviker också att komma med klara uttalanden om vad vi tycker och tänker när vi misstänker att en sådan tydlighet skulle göra motparten illa till mods och avslöja olikheterna mellan oss.

Ju mer väluppfostrade eller välanpassade vi är i de här avseendena, desto större blir det lager av omedveten vrede och raseri som vi samlar. Vrede är ofrånkomlig när vi ständigt och jämt ger efter och anpassar oss, när vi tar på oss ansvaret för andras känslor och reaktioner, när vi avstår från vår främsta plikt som är att gå vidare med vår egen utveckling och försäkra oss om kvaliteten på vårt eget liv, när vi beter oss som om det är viktigare att stå i ett gott förhållande till andra än att ha ett Själv. Naturligtvis förbjuds vi att uppleva denna vrede rakt på sak, eftersom "trevliga kvinnor" av hävd inte är "arga kvinnor".


Satmaran
De av oss som är "satmaror" tvekar inte att bli arga och säga vad vi tycker. I ett samhälle som inte värderar arga kvinnor särskilt högt riskerar vi dock att få en eller annan etikett på oss som manar oss till tystnad då vi hotar andra, särskilt män. Ännu mer än "okvinnlig" har dessa etiketter förmågan att antingen ge oss en chock så att vi tystnar, eller att späda på vår vrede ytterligare genom att de intensifierar våra känslor av orättvisa och maktlöshet.

De negativa ord och uttryck som används om rättframma kvinnor är mer än enbart elaka sexistiska klichéer. De antyder också om en smärtsam verklighet. Ord som tjatig, gnällig och grälsjuk betecknar hjälplöshet och maktlöshet och innebär inte ens en möjlighet till förändring. De avspeglar den låsta position som utmärker våra liv när en mängd känslor flyger omkring och ingenting egentligen förändras. När vi släpper loss vår vrede ineffektivt fastnar vi lätt i en ond cirkel. Vi har förvisso anledning att känna vrede, men vi ger inte tydligt uttryck för vad vi blir arga över och väcker andras ogillande i stället för deras medkänsla.

/Harriet Goldhor Lerner

MEN VAD SKA VI GÖRA DÅ!? ..känner jag och hoppas på att få svar på när jag har läst klart denna handbok för arga kvinnor.