På åtskilliga grunder kan vi nu konstatera att dom flesta män är svin.
Tack och hej!

På senaste tiden har livet varit hårt. Jag har drabbats av någonting jag nog aldrig kunde tänka mej att jag kunde drabbas av. Jag fick "bli-kär-i-någon-på-TV"-syndromet.

Till en början var det väl kanske lite mer på skämt, jamen ni vet.. tyckte personen var söt och sånt. Men så en dag vaknade jag och insåg att det var på riktigt. Denna sanning tynger mej en aning då jag vet att chanserna att faktiskt få den här personen är lika med nollkommanollett procent. Ibland känner jag mej som ett 13-årigt fan som borde klippa mej och skaffa ett liv, men jag kan inte förneka det faktum att jag faktiskt har livs levande känslor för personen. Det är både skrämmande och roligt, men framförallt skulle jag nog vilja säga att det är sorgligt. Mest för min egen skull. Jag måste liksom brottas med mina känslor och inse vad som är sanningen i den här situationen. Jag gör det inte bättre för mej själv när jag intalar mej någonting som är falskt, fel och antagligen aldrig kommer att hända.

I ett tappert försök att göra främst mitt, men även andras, liv lite bättre försöker jag just nu att bli frisk så snabbt som möjligt. Framförallt i syfte att mitt liv kan sluta kontrolleras av någon jag inte ens känner.

Är det någon som någon gång upplevt samma sak så dela gärna med er av er story, det kanske hade hjälpt. Kom med tips och råd om hur man gör för att bli bättre, typ kanske finns nån metod där man intalar sej att personen är en idiot, luktar illa, osv.. i verkligheten?

Eller är det någon som kanske också har drabbats av det omtalade, frustrerande och utmattande Olle-syndromet?

Varför har alla mustasch? Det är inte så fint som ni tror.

Kära vänner.

Glöm aldrig bort den gyllene regeln: Behandla folk så som dem behandlar dig.

fred på jorden

Jag tänker på kvinnorna i min släkt och närhet, som mer än ofta får ge efter sin egen vilja för någon annans, männens framförallt. Hur kvinnorna passar upp och kämpar för att alla ska vara sams och ha det bra. Medan männen gör som de vill och skiter fullständigt i om de gör rätt eller fel, om någon blir besviken eller sårad. Att männen tar för givet att människor i deras närhet kommer att finnas kvar. Och att kvinnorna tar för givet att de inte kommer att finnas kvar, om de inte gör allt för att behålla dem. Att kvinnor ger och män tar. Att kvinnor hellre stannar kvar i relationer som inte gynnar dem, än att de tar steget där ifrån.

Det svider i hjärtat när jag tänker på att det är såhär det är. Överallt, mer eller mindre. Och hopplösheten och paniken över att inte kunna förändra. Det gör så fruktansvärt ont. Varför går vi med på det här. Varför protesterar vi inte. Varför fortsätter vi hoppas och längta efter något männen aldrig kommer att ge oss. Män tar och kvinnor ger. Det är så det är, och kanske är det så det alltid kommer att vara..


”Bakom varje framgångsrik man står en kvinna med trötta ben och migrän. Och bakom varje framgångsrik kvinna finns en skilsmässa.” – Maria Sveland.


Det kommer bli bra mamma.

Jag hade mycket hellre värpt ägg. Eller löpt två gånger om året som en hund..

Men helst hade jag värpt ägg. Tänk själv vad smidigt det hade varit. "Ursäkta mej, jag ska bara kila på toa och värpa ett ägg, strax tillbaka." Så sätter man sej på huk och ploppar ut ett litet ägg, och så va det klart. Inget blod och dyra tamponger, ingen mensvärk och kanske bäst av allt, inga p-piller! Nä, för att det är ju bara att knäcka äggen som man inte vill spara.

Fast det kan bli lite jobbigt om man till exempel lägger ägg när man sover utan att man märker det, och så råkar det ligga kvar bland lakanen och några månader senare vaknar man av bäbiskvitter. Lite snopet. Men det är ju faktiskt inte alla ägg som det blir kycklingar av, så det är väl inte värre än vi har det nu tänker jag..

Det är inte lätt att känna sej kvinnlig en söndagskväll. Speciellt inte efter två omgångar popcorn med smält smör på och läsk. Vi har suttit och smaskat, rapat och fisit oavbrutet till dålig Beck-film.

Svettet rinner och flottet glänser för fullt. Vad skulle Gud säga om han såg oss såhär?

Nu rasslar det allt till i livmodern.

För ett tag sen uppstod en situation jag inte riktigt var beredd på. Jag fick illaluktande flytningar. Självklart blev jag lite ställd, jaha hur behandlar man detta nu då? Många frågor cirkulerade i mitt huvud. Total förvirring, så att säga.

Till slut lyckades jag hitta lösningen i form av RFSUs "intim wash" på Apoteket. Jag rekommenderar alltså alla att använda denna underbara uppfinning om ni råkar ut för samma problem som mej. Verkar på ett par dagar, luktar gott och är kalas för fittan!

..på tal om fem i tre ragg. Sticky fingers i göteborg är nog den värsta köttmarknaden vi har hamnat på. Helt otroligt.

I helgen var jag med om en märklig sak. Jag hade gruppsex. Jag har aldrig tidigare varit med om något liknande och tänkte därför dela med mej lite.

Kvällen började ganska lugnt. Drack mitt rödvin med mina väninnor och hade inga spektakulära planer för natten. Till slut begav vi oss ändå ut och dansade. Det var som vilken kväll som helst ute.. tills fem i tre ragget (OBS: för er som inte förstår vad fem i tre ragget innebär så förklaras det bäst genom att tänka sig minutrarna innan stängning och den desperata jakten på kött för natten startar).
Jag hade dansat mej varm med en stilig herre och hans fyra vänner. Det ena ledde väl till det andra och ibland vet man inte hur, men man hamnar hemma hos någon man inte alls känner eller egentligen ens kanske hade tyckt var särskilt snygg om man inte var berusad och kåt.

Den stilige herrens fyra vänner hängde på och rätt som det var, hamnade jag i en ganska absurd situation. Vi började utbyta diverse kyssar, smekningar och annat smått och gott med varandra. Det kändes bra. Vad som hände sedan var alltså att vi hade gruppsex. Det var trevligt till en början och jag kände mej, förvånande nog, bekväm. Men efter ett tag blev det liksom lite förvirrande.

Man kan likna det vid en djungel av olika kroppsdelar. Jag visste inte längre vems könsorgan som var vems. Vems lem skulle jag ta i? Vad var fram och vad var bak? Var är upp och var är ner? Det blev för mycket att hålla reda på och många att underhålla samtidigt. Jag kände mej otillräcklig, man vill ju vara där för alla liksom. Mot slutet var jag utmattad både psykiskt och fysiskt. Jag kände mej... tömd.

Såhär i efterhand har jag kommit fram till att gruppsex inte var något för mej. Jag föredrar en dase/vagina, högst två. Men jag tycker absolut inte ni ska vara rädda för att testa om ni vill öva på samarbete och utveckla koordinationsförmågan. Eller om ni helt enkelt vill testa nått nytt i höstmörkret.

En ödeskväll på krogen var jag full och han var snygg. Djupt inom mej väckte han ett hett begär. Jag tänkte genast "Honom blir det lätt att få på rygg". Min teknik för ändamålet var sådär. Han följde ändå med mej fast han verkade rätt skygg, jag är ju både framgångsrik och populär. Men jag borde fattat att mitt högmod skulle dra mej i misär..

Det började helt anspråkslöst som en trevlig engångsgrej, lite flörtande som ledde till hångel och smek som fortsatte i sovrummet. Han var varlig, mjuk och varm. En riktig gentlemanna man. Tills baguetten var inne och kaninsexet tog sin början.

Pang på bara, ut och in, snabbt och hårt. Sängen knakade och fläsket klapprade, så att hela huset måste ha vaknat. Mest av allt önskade jag att det skulle ta slut. Men det fortsatte. Länge, tills jag fick nog och klev av.

En traumatisk upplevelse som jag sällan vill minnas. Jag undrar fortfarande vad det var som hände.. Varför han var så fin och öm i ena stunden och i nästa (när dase mötte mutta) så brutal. Inte för det att han kändes oerfaren eller hade fått fel bild av hur det går till, utan mer bara att han ville ha det så. Det gör mej mest bekymmrad. Kan det verkligen ha varit skönt för honom?

Kan tillägga att vi bor i ett kollektiv utan dörrar. Detta var därför en traumatisk upplevelse för oss alla. Vi på Fittan gillar inte kaninsex.

(Det gör nog inte Maud Lindström heller som f.ö har skrivit versen i början av inlägget.)

Vi på fittan här VILL BLI KOMPIS MED:

Högst upp på önskelistan den här julen: MENSKOPP

Hej kära bloggläsare.
Nu har vi inte längre några snigelmärken i trosorna.
Vi har faktiskt tvättat idag.

att raka eller inte raka, det är frågan.


(fittan alltså)