En ödeskväll på krogen var jag full och han var snygg. Djupt inom mej väckte han ett hett begär. Jag tänkte genast "Honom blir det lätt att få på rygg". Min teknik för ändamålet var sådär. Han följde ändå med mej fast han verkade rätt skygg, jag är ju både framgångsrik och populär. Men jag borde fattat att mitt högmod skulle dra mej i misär..

Det började helt anspråkslöst som en trevlig engångsgrej, lite flörtande som ledde till hångel och smek som fortsatte i sovrummet. Han var varlig, mjuk och varm. En riktig gentlemanna man. Tills baguetten var inne och kaninsexet tog sin början.

Pang på bara, ut och in, snabbt och hårt. Sängen knakade och fläsket klapprade, så att hela huset måste ha vaknat. Mest av allt önskade jag att det skulle ta slut. Men det fortsatte. Länge, tills jag fick nog och klev av.

En traumatisk upplevelse som jag sällan vill minnas. Jag undrar fortfarande vad det var som hände.. Varför han var så fin och öm i ena stunden och i nästa (när dase mötte mutta) så brutal. Inte för det att han kändes oerfaren eller hade fått fel bild av hur det går till, utan mer bara att han ville ha det så. Det gör mej mest bekymmrad. Kan det verkligen ha varit skönt för honom?

Kan tillägga att vi bor i ett kollektiv utan dörrar. Detta var därför en traumatisk upplevelse för oss alla. Vi på Fittan gillar inte kaninsex.

(Det gör nog inte Maud Lindström heller som f.ö har skrivit versen i början av inlägget.)