Jag tänker på kvinnorna i min släkt och närhet, som mer än ofta får ge efter sin egen vilja för någon annans, männens framförallt. Hur kvinnorna passar upp och kämpar för att alla ska vara sams och ha det bra. Medan männen gör som de vill och skiter fullständigt i om de gör rätt eller fel, om någon blir besviken eller sårad. Att männen tar för givet att människor i deras närhet kommer att finnas kvar. Och att kvinnorna tar för givet att de inte kommer att finnas kvar, om de inte gör allt för att behålla dem. Att kvinnor ger och män tar. Att kvinnor hellre stannar kvar i relationer som inte gynnar dem, än att de tar steget där ifrån.
Det svider i hjärtat när jag tänker på att det är såhär det är. Överallt, mer eller mindre. Och hopplösheten och paniken över att inte kunna förändra. Det gör så fruktansvärt ont. Varför går vi med på det här. Varför protesterar vi inte. Varför fortsätter vi hoppas och längta efter något männen aldrig kommer att ge oss. Män tar och kvinnor ger. Det är så det är, och kanske är det så det alltid kommer att vara..
”Bakom varje framgångsrik man står en kvinna med trötta ben och migrän. Och bakom varje framgångsrik kvinna finns en skilsmässa.” – Maria Sveland.
Det kommer bli bra mamma.
Det är inte bara kvinnor som gör så, det finns även män som ger efter för andras vilja. Och alla som gör så kategoriseras in i facket märkt "bitches".
SvaraRaderaMen dom som låter sig behandlas så måste gång på gång straffas och fortsätta behandlas så tills dom lärt sig sin läxa och slutar. Om det inte svider, hur man lära sig att inte lägga handen på plattan? Det låter hårt men så är det, det kommer man aldrig ifrån. Om andra löser ens problem hela tiden så lär man sig aldrig sjäv hur man ska göra.
Dom som låter sig behandlas illa väljer det själv, har sig själv att skylla som inte säger ifrån, som inte aktivt ändrar sin situation.
Det handlar om vikt. OM han nu inte ger dig det som du vill ha, varför fortsätter du att ge honom det han vill ha? Det är ju själva definitionen av en sucker. Det enda du behöver göra e att dra, hitta nåt bättre. Eller hota med det. Har du inte eller kan du inte skaffa kraft nog att göra det är du ändå inte redo att vara den som bestämmer för du e för påverkbar och ohärdad. Så fungerar världen.
Det finns två sorters människor. Dom som tillåter sig själv att vara rädda och dom som inte gör det.
"Medan männen gör som de vill och skiter fullständigt i om de gör rätt eller fel, om någon blir besviken eller sårad"
Vadå? Ska vi istället skita i att göra som vi tycker och ge efter för er vilja? Då är det ju samma sak fast åt andra hållet. Klart ni vill ha det så. Men skillnaden är att ni inte vill jobba för det. Män med makt jobbar hårt för att behålla den. Ni manshatare gör ju inget mer än att klaga i bloggar som denna.
För kvinnor gör så, vet att det ibland funkar på svaga män. Klaga och gnäll tillräckligt så ger han till slut efter och gör som ni vill. Gör nåt åt saken själv istället för att gnälla och hoppas att någon annan ska fixa det, lagstadga det, ordna det. Därför styr män världen, vi gör nåt åt problemet, kvinnor gnäller och bölar tills nån annan (man) ordnar det till dom. Ni behöver någon att följa för ni är oförmögna att leda själv. Som barn.
Av det jag kan utläsa från era blogginlägg så gissar jag på att ni helt enkelt bara e snorvalpar som fortfarande bor hemma och blir bortskämda och omhändertagna. Och det är därför ni inte har fattat det här med att man måste ta hand om sig själv, försörja sig själv, ordna sin egen tillvaro. Eftersom ni aldrig behövt göra det. Era föräldrar har säkert ordnat tillvaron för er utan att kräva något i gengäld därför har ni inte lärt er att ta för er. För kvinnor som vet hur man tar för sig, och jag har träffat många, klagar och bölar sällan på det viset ni gör. Dom vet att man får vad man förtjänar, jobbar man får man lön. Skulle inte förvåna mig om ni är bidragstagare, för det är alltid samma visa med folk som blir bortskämda och inte behöver jobba för sina pengar. Visst har jag rätt?
Väx upp så kan vi snacka sen.
Ska bli intressant att se om den här kommentaren finns kvar imorgon. Men jag vet redan att den kommer att försvinna fort som fan, kanske redan innan ni hunnit läsa ända hit. För ni vill inte tvingas lyssna på det örat och eventuellt börja tvivla på om ni har rätt. Eller hur?
Kära Jens.
SvaraRaderaVi skulle aldrig få för oss att ta bort denna fantastiska kommentar, vi är förbryllade över att folk fortfarande har sådana här åsikter år 2010. Till att börja med skulle vi vilja säga att vi faktiskt inte alls är tre bortskämda snorvalpar, tvärtom. Vi bor inte hemma utan tillsammans och jobbar, diskar, tvättar åt oss själva. Det var ganska roligt att du hade totalfel i ditt antagande. Vi är inte heller tre tysta gnälliga tjejer, utan tre smarta medvetna unga kvinnr som tar plats och vägrar ge efter för någon man. Detta inlägget skrevs eftersom vi har kvinnor i vår närhet (mammmor och mormödrar) som fortfarande lever kvar i den syn du har, att kvinnor inte är benägna att ta ansvar för sin egen vilja. Allt är inte så enkelt som du försöker få det att framstå, att man gör precis som man själv vill och inte är påverkad av strukturer i samhället som har format förhållandet mellan kvinnor och män i alla generationer. Vi lever inte längre som på femtiotalet, men det finns onekligen fortfarande en bild kvar av kvinnan som ska anpassa sig till mannen. Ett jämställt samhälle, och förhållande, kan inte bara vara kvinnans ansvar. Mannen måste faktiskt också ta ett steg tillbaka ibland. Det handlar inte om att ge efter och själv bli en push-over, utan att se på sig själv med ett kritiskt öga och försöka förstå vad man själv kan göra för att det ska bli mer jämställt.
Kvinnor är inte mer oförmögna att leda världen, det är gubbväldet som vägrar flytta på sig eftersom de suttit där på toppe sen tidernas begynnelse. Därför har också en bild av mannen som ledare skapats, och kvinnan som känslomässigt styrd och "bölig". Att du inte kan se förbi de här konstruktionerna och bilderna av kvinnor och män är fan sorgligt. Det säger mer om dig och din okunskap om samhället och understryker faktiskt det vi är emot.
Ett litet antagande om vem du är. Liberal 25 åring som pluggar IT eller annat nördigt. Bor själv i en jävligt ful etta med tråkig flickvän. Tror mycket om dig själv (som de flesta män) och har uppenbarligen för mycket fritid.
Ett tips! Istället för att skriva sådana här kommentarer, läs en bok istället!
Tips på bok:
1.Under det rosa täcket av Nina Björk, ganska gruundläggande.
2. Kroppspolitik av Maud Eduards, lite svårare men fantastiskt intressant och bra
3. Bitterfittan av Maria Sveland, som kvällsläsning och underhållning (men samtidigt väldigt lärorik). Så kan vi snacka sen!
Ps. Det gör mej väldigt ledsen att du valde att skriva detta inlägg under denna text. Den är tillägnad min mor som just i skrivande stund genomgår en obehaglig skilsmässa. Där hennes forne partner beter sej mycket odrägligt. Ds
Hejdå Jens, ta dig en funderare. Och en kopp te.
Allt gott, Dasha, Lisa, Nina
Sjukt fint och bra inlägg tjejer!
SvaraRadera"Dom som låter sig behandlas illa väljer det själv, har sig själv att skylla som inte säger ifrån, som inte aktivt ändrar sin situation."
Någonsin hört talas om förtryck? Ska vi verkligen gå och skylla på offer? "I didn't mean to hit you baby! ...you made me do it"
"Därför styr män världen, vi gör nåt åt problemet, kvinnor gnäller och bölar tills nån annan (man) ordnar det till dom. Ni behöver någon att följa för ni är oförmögna att leda själv. Som barn."
Jens... menar du allvar..? Män har ju genom historien styrt och ställt sjukt bra, men om jag ska vara ärlig så tror jag att det skulle släppas lite färre bomber runt om i världen om fler kvinnor fick säga något om saken. Tyvärr så är det väldigt få människor som tror att vi kan, inklusive oss kvinnor som inte direkt röstar på och stöttar varandra. Eftersom du påstår att kvinnor behöver någon att följa eftersom vi är "oförmögna till att leda" och jämför oss, vuxna människor, med barn så antar jag att du är en av dem som antagligen inte så gärna röstar på en kvinna. Skulle faktiskt bli väldigt förvånad om du kunde tänka göra det med tanke på vad du skrev.
/J
Men Anonym/J... Jag inser att inlägget är skrivet i all välmening men att kvinnor inte skulle kunna släppa bomber är baserat på samma stereotyper som Jens tar som sanning och biologiska skillnader. Kvinnor som passiva och i behov av beskydd och aktiva krigande män. Uråldrigt. På samma sätt provoceras jag av uttrycket "kvinnor och barn först". En nobel tanke är det förvisso i någon mån; att sätta någon annans liv framför sitt eget. Men varför inte utelämna kvinnor och bara nämna barnen, som på riktigt är försvarslösa och i behov av beskydd? Kvinnor är inte en enhetlig grupp med gemensamma egenskaper. Det är väl lite det vi strider mot?
SvaraRaderaJens: Orkar jag inte ens med.
SvaraRaderaDasha, Nina, Lisa: Mycket bra.
J: Mycket bra.
Stranger:
håller med om stereotyp-grejen här. så är det ju faktiskt. att vi lärt oss att vara omhändertagande och kärleksfulla osv gör bilden av en kvinna med bazooka tämligen svår att föreställa sig.
Kelly: haha ja det med bomber är ju faktiskt väldigt svårt att veta, egentligen ville jag nog ha sagt att kvinnor är minst lika kapababla till att styra som män men eftersom det sker så sällan så är det svårt att veta hur världen skulle se ut om den var mer jämlik. En mer jämlik värld hoppas jag är lika med en fredligare värld. Jag menade heller absolut inte att kvinnor skulle vara passiva i ledande positioner, utan snarare att vi kanske kunde komma med nya idéer och intryck till bordet och försöka klura ut nya sätt att ordna konflikter istället för dem som många länder använder sig av just nu. För mig är inte krig synonymt med ledarskap och att man är passiv bara för att man inte vill ut i strid. Men som sagt, detta är ju bara mina tankar och spekulationer.
SvaraRaderaJag anser att kvinnor och män är biologiskt olika, det ses ju på våra kroppar och kroppsdelar, men jag anser absolut inte att något av könen skulle vara mer eller mindre kapabel till olika saker och ting. En väldigt stor del utav dem som röstar (tack vare ett gäng starka brudar i historien) är ju faktiskt kvinnor, men jag tror att vi har svårt att lita på att vi själva och andra kvinnor kan. Många av oss har en underliggande och antagligen omedveten tendens av att föredra män på toppen, man kan ju lita på dem och det kanske känns tryggt eftersom det alltid varit så. Jag kanske har fel här, men jag har liksom iaf fått intrycket av att kvinnor som försöker klättra upp får ligga under mikroskåpet mer än män och kritiseras och granskas mer, medans män kommer undan med saker och ting till en större grad. Sen så tycker jag att vi saknar inspirerande förebilder, det är ju lite svårt att tro på att man kan när det inte är så många som lyckats.
/J