Vill bara säga att min mamma är fantastisk. Hon är bäst på hela jorden. Ibland tänker jag på hur livet utan henne skulle vara och jag vet faktiskt inte hur jag skulle klara mig.
Tänk att jag kan åka hem till henne, få mat, prata ur mig om livet, få hjälp med mitt scenprov och sen sitta och gråta i två timmar och inte en enda gång får jag känslan av att min mamma tycker jag är töntig eller gnällig för det. Sen kan hon skicka sms till mig dagen efter och när jag inte svarar ringer hon upp mig och jag gråter en timme till. Och det är liksom helt okej.
Tror inte någon annan accepterar mig så mycket som min mamma. Puss på henne och alla mammor som stått och lagat mat hela ens uppväxt och brytt sig.
Så skönt det är när folk bryr sig. Folk borde fan bry sig mer och sluta spela på nån jävla blasé image, så jävla jobbigt.

Vaknar varje morgon av solens strålar och en panikochstressihelakroppen-känsla som kittlar dödsskönt i kistan. Stiger upp och rostar gammalt bröd till frukost, ena sidan blir alltid svart och känslan av att inte räcka till, att man inte är bra nog, inte duger helt enkelt tar vid. Och det fanskapet ligger oftast på lur resterande del av dagen.. om det inte är så att man köper folköl och skiter i allt och sitter i parken istället.

Att inte duga-känslan är den värsta. Då behöver man typ den här låten:



I left my head and my heart on the dance floor.

Påbörjar härmed mitt nya liv som aktivist. Solrosaktivist. Målet och meningen med projektet är det bara Gud som anar (eventuellt Jesus också). Nu ska vi till stranden.

Bränd pyttipanna och mens. Glad påsk.

Alltså. Jag hatar inte män. Jag skrattar till inombords bara jag säger ett sånt påstående, att jag skulle hata män, eftersom jag verkligen inte gör det. Jag älskar många män och de är fina och så och har en penis osv. Att man skulle hata män för att man är feminist är ju bara sånt som obildade idioter slänger ur sig för att de inte har en aning om vad de snackar om. Feminism handlar om rättvisa, inte hat mot män.

MEN.

Däremot så finns det nog inget som kan provocera mig så mycket som uppenbarelsen av en man. Inte vilken man som helst, utan de där som utstrålar att "Ja men jag är nog lite bättre än alla andra, jag har ju en penis!"
De männen kan se ut på olika sätt. Det kan vara musiker, det kan vara schtekare, det kan till och med vara den där mjuka vänster-feminist killen som mer än allt annat i världen vill vara pappaledig. De kan ändå stå där i baren i ett gäng och skratta högt och tro att de får ta all plats i världen.
Detta beror såklart på att de hela livet blivit uppfostrade att det är okej att ta mer plats, de har ju en penis. Det de inte förstår är att konsekvensen av att de brer ut sig så förjävligt blir att många tjejer trycks undan och hindras från att ta den plats de förtjänar.

Jag menar såklart inte att män inte får ta plats, att de inte får stå och skratta högt i baren, jag menar bara att det påminner mig om hur jag i min uppväxt hindrats från att synas för att jag fått lära mig att nä, du är en duktig flicka, du sitter bredvid och suckar högt åt de högljudda killarna.
Så jävla orättvist. Det är väl för fan mycket roligare att vara högljudd och jobbig.
Nu tycker du kanske att jag bölar och att jag får skylla mig själv, och att jag har väl ett eget ansvar att ta den plats jag vill ha. Ja, det är klart. Men det är inte så lätt och det är precis detta som jag tror att de där skrattande killarna i baren inte förstår. Att det är inte så lätt att bara skratta lika högt och låtsas som att allt är bra.
Det är därför jag blir så jävla provocerad.

/ Nina

Klockan halv tre, efter 5 timmars förfest i köket och fylla på två och en halv öl. Ja, livet blir inte alltid som man tänkt sig.

Hej Kamratposten!
Ibland undrar jag om det är något fel på mig. Om jag är socialt störd. Jag undrar om folk uppfattar mig som socialt störd. Jag vet att jag inte är det, såklart, jag är AWESOME (skoja herregud) men faktum kvarstår att jag inte är den mest TJOFADERITTAN-HÄR-VA-DET-LIVAT-människan i världen. Jag är blyg och osäker när jag inte känner någon och när jag är i ett sammanhang jag inte är så välbekant med. Då tänker jag att folk kanske uppfattar mig som trög och dum i huvudet.
Det är jag ju inte.
Det viktigaste är kanske att man själv vet att man inte är det.
Vet liksom inte riktigt vad jag ska göra åt saken, man är ju som man är.
Finns det något jag kan göra?

Hälsningar // young_girl_in_darkness_90

Laddar upp ett alster. För det är inte som att vi latar oss inte. Eller bara ligger i parken och dricker öl hela dagarna. nänä. Vi är kreativa och produktiva.

porträtt av Lisa
konstnär Dasha

Secret Soviet Society

Inatt åkte vi på spontanresa till Sovjet. Det var mörkt, kallt, deppigt och fruktansvärt.. SKOJA det var asball. Vi hängde med Stalin på hans folkmordsfester, utforskade diverse hangout-ställen med skojfriska män i uniformer och vapen. Sen badade vi med farbror Lenin i Varberg. En mustig man i badbrallor.

min högsta önskan är att ha sex till "lady in red"



there's nobody here, just you and me (och en svettig överläpp)

mvh Dasha och Nina, en kväll in darkness när förfesten tog över och äventyret dog.

Igår va twilight-Jacob på debaser! fan vad det rasslade i livmodern..
Jag var bara tvungen att gnida mej lite mot honom i smyg på dansgolvet.
För att kolla om han var het och hård alltså.

Idag träffade jag en familj där jag eventuellt skulle sitta barnvakt till barnen. Jag fick inte jobbet eftersom det minsta barnet grät så fort han tittade på mig.
Jag kan inte bestämma mig om jag ska ta det personligt eller inte?

WILD KIDS-OLA HAR BLIVIT TAGEN FÖR KNARK!!!!!!?!?!? NU FINNS DET INGET HOPP KVAR OM MÄNSKLIGHETEN *gråter mig till sömns*

Det här med att vara bajsig och hungrig samtidigt, det är verkligen en jättekonstig komplex känsla. Jag har tänkt på detta många gånger, vad gör man först? Mitt förslag är att bajsa först för jag tycker det ofta är en ansträngning att gå omkring och vara bajsnödig. Då kommer ju uppenbarligen bajsnödigheten ta fokus när man äter, och man kan inte njuta så mycket som man vill av maten. Skulle man dock bestämma sig för att äta först så skulle själva bajsningen efteråt förmodligen bli fantastisk skön. Detta val beror såklart på vad man värdesätter här i livet. Att släppa en fin tolle eller att avnjuta sin middag med full koncentration.

Man skulle kunna likna denna bajsig vs. hungrig känslan med att vara fruktansvärt kåt, samtidigt som man är fruktansvärt trött.
Eller nä förresten det var faktiskt en ganska dålig liknelse. Jag återkommer med något bättre i sinom tid.

Just nu är jag lite hungrig och lite bajsig på samma gång.

Hej livet. Varför måste du göra så att jag måste sitta inne och plugga istället för att dricka folle när det är så fint väder som idag? Varför livet? Varför gör du såhär mot mig? Varför gör du så att jag måste stressa och panika för att jag har så mycket att göra och varför gör du så att jag alltid har för lite pengar? Varför kära livet? Jag vill känna frid och fröjd, livet. Kan du göra så att jag känner det, livet? Det vore snällt. Tack på förhand.
Med vänliga hälsningar Dasha

nämen okej. Vi fick inte hångla igår. Men vem fan bryr sig. Vi kan inte hjälpa att folk är fullständigt obegåvade och inte inser hur fantastiska vi är.


Däremot vaknade jag fullt påklädd i samma position jag intog när jag bara skulle vila ögonen lite efter vår hemkomst tidigt på morgonen. Lampan tänd och mascara i hela ansiktet. Det anser jag vara en bedrift i sig och då ger väl jag fan i om man inte fick hångla. Vem fan bryr sig. Jag bryr mig inte om något, någonsin ALLS. Det är jag alldeles för cool för OKEJ?!??!

hejdå

Fittan önskar alla en trevlig helg!
Ikväll ska vi hångla. med vem spelar mindre roll.
all I really want is you down on me



Say you independent
get it from your momma

Jag ska fanemej också börja ta mej själv på stort allvar.
Varför skulle jag inte. Jag är ju överbra.

Hej Jag Heter Lisa. Jag Är Konstnär och skitbra på skor.
dessutom är jag trevlig och snygg.

Funderar på att byta efternamn till ROFLSON eller kanske LOLSON.
Känner att de namnen symboliserar mig på ett rättvist sätt. Det är liksom jag och mitt liv nu.

Inte ens kåt är man

Nu sitter jag på väg mot göteborg i hopp om en resa mot ljusare tider. det luktar kattmat och lite kräk på bussen. hade hoppats på en stillsam och rogivande bussresa med full koncentration på mitt konstnärliga flow (skoja OBS) men just nu sitter jag bara och stör mej på att folk pratar så jävla högt?? vadå sen när är det svårt att samtala i normal ton? så onödigt att skrika på varandra? killen bredvid dregglar när han sover. vafan nu blir det för mycket. 

en kul grej: män som blir provocerade när tjejer säjer emot och när dom vet att hon dessutom har rätt. jättekul att se och lyssna på, fantastiskt underhållande.


p.s. igår var det en äcklig fransman som ville knulla med oss alla efter att vi pratat med honom i fem minuter? jag förstår honom delvis.. på besök i sverige, hem snart, kände att han ville passa på att ligga.. nöden har ingen lag. men han hade mustig röv och såg inte det minsta attraktiv ut och jag vet inte men män med mustiga rövar måste vara bland det fulaste som finns. 

Hej. Det är faktiskt inte så att vi hatar män. Eller att vi hatar alla män. Vi bara hatar hur vissa av er beter er. Och att samma gamla visa upprepas lite för ofta. Och då är det tyvärr lätt att dra alla över en kam. Men vi tror och hoppas innerligt på att det finns nån där ute som kan slå oss med häpnad. Dunka mej gul och blå, jag behöver lite värme.

Fortfarande. Fenomenet återkommer med lite för jämna mellanrum. Får jag lov att presentera *paaamtadaaadaaaaaaaam* : Män och deras sinnessjuka förmåga att ta sej själva på så jävla stort allvar!
Det är helt fantastiskt. Hela planeten jorden och universum snurrar och kretsar kring dom. Måste vara en ganska stor känsla, liksom mäktig va? Känns i hela kroppen? Och det enda vi kvinnor gör är att vi sitter och väntar på er.

Det här med att män förväntar sej att vi ska sitta och vänta på dom och deras självupptagna liv.. På fullaste allvar, tror ni att vi sitter och väntar snällt på er medan ni ska bli klara med vad-fan-det-nu-är-ni-måste-reda-ut-först? Herregud. Som om vi inte har något bätte för oss än att vänta på er och era behov? Vi har också behov, stora jävla behov ska jag ta och säga er. Och ska det va, ska det fan va på bådas villkor. Vi väntar inte på någon man som låter oss vänta. Har fått nog av självupptagna, egocentrerade jävlar som inte ser att vi är ett kap utan dess like.

Håller slutligen med nedanstående starkt.
Ett visdomsord till alla män: Såhär är det, alltså faktiskt, tro det eller ej. Vi vill inte gifta oss och skaffa barn med er bara för att vi vill ligga med er. Vi blir inte kära i er så fort er penis nuddar vår vagina.
Kloka ord som är värda att lägga på minnet och som förhoppningsvis kommer att hjälpa er mycket i framtiden.

Mensvärk. rör mej inte - panikångest.

ps. Jag vill inte gifta mej och skaffa barn i övermorron. ta det lugnt.
Män har en viss tendens att ta sej själva på lite för stort allvar. Herre Gud.
Dessutom har jag kommit fram till att herren Gud antagligen var en såndär plågad konstnärssjäl.

Livet som arbetslös suger fet rövballe